bra kirurger.

Som tidigare nämnts har kroniska bronkiten slagit knut på sig själv igen. Då kan jag tacka de kirurger som med nät och riktigt stadig tråd lappade ihop min buk. Inom en två veckors period utförde de två hantverk av första klass. Och bra var ju det även om jag höll på stryka med på kuppen. För med bronkiten följer ett våldsamt hostande för att hålla ett litet andningshål öppet. Så även denna gång. Tisdagskväll kändes det nästan uppgivet. Natten före fanns ingen plats för sömn. Och det kändes likadant även tisdagskväll. Men jag bad mina böner och hoppades på hjälp. Cortisonkuren påbörjades som vanlig lite försenat och har en fördröjd verkan. Ändå har denna natt varit en förbättring. Tidvis blev andningshålet större så jag kunde sova någon halvtimme då och då. I dag var ju dags för cancerspruta 41, 10 år den 25 maj, med ett besök på Stenbergska vårdcentralen. Och faktiskt kunde jag ta mig in för egen maskin. Men takten var mycket långsam. Faktiskt minskar hostan lite och det börjar släppa lite otyg i bronkerna. Min förhoppning är ju att jag är på väg mot några bättre veckor innan det blir återfall. Det våldsamma hostan har ju orsakat bråcken tidigare men än så länge håller reparationen. Tack till kirurgerna och all övrig personal som gjorde sitt yttersta.

söndag 26:maj.

Skall inte gnälla om vädret. visserligen bara plus 8 grader ute och mulet. Men ett välsignat regn som behövs så väl men fortfarande för lite. Vad som är mer besvärande är att min kroniska bronkit har slagit knut på sig själv. Kände i lördags att det var helt galet. Skulle ut på en kortare promenad. Men redan ute på bron var andfåddheten hemsk. Men då är “bara” att vila. Så efter mycken möda hade jag släpat mig 200 meter, bättre än ingenting kanske.Därför har jag i dag påbörjat en kur med cortison i 5 max 6 dagar med 5 tabletter vare morgon. Sen har jag ju alltid bönen att luta mig mot och det känns riktigt bra och ger mig mod att komma över svårigheterna.

19:e Maj.

Gårdagen var det dags för besök på lasarettet. Det var blodprov igen för att kolla viskositeten. Lite för trögflytande blod så dags att öka en halv tablett av det som populärt kallas råttgift. ( Varan ) Tog mig upp för trappen självmant och det var ju en liten framgång. Har ju vilat några dagar så det finns en liten aning ork. 27 maj dags för besök på vårdcentralen för spruta nummer 41, som betyder att prostatacancern hållits i schack i 10 år. Men alla biverkningar första åren försöker jag förtränga men å andra sidan är det ju historia. Efter vårdcentralen skall jag ta mig till Linsa optik. Mina ganska nya glasögon fungerar inte så bra längre. Tyvärr verkar det vara ögonen som förändras men det visar sig efter undersökning. I veckan är det ju städvecka så jag tar en brottningsmatch med dammsugarslangen. Köket avklarat före lunchen och det var över förväntan. Nåt rum till innan vila för det gäller att hushålla med den lilla kraftreserv som finns. Har lärt mig läxan att skynda långsamt.

15:e Maj.

Efter att ha vilat onsdag och torsdag trodde jag att det var klart att jobba på med rehab. Men oj vad jag bedrog mig. Att återhämta sig går betydligt långsammare, klart är ju att det har med ålder att göra. Hur som helst så morskade jag till mig och tänkte på fredag kan jag väl åtminstone byta till sommardäck på jettan. Lyckades ju till slut med det blev mycket krypande på knän. Hade ju glömt knäskydden på jobbet men som tur var så var det gräsmattan som är betydligt mjukare än betong. Blev ju faktiskt klar men mitt största problem är att ta sig upp i stående.Förstår inte riktigt att det är så svårt men får väl krypa tills jag hittar något att hjälpa till med. I dag lördag blir det äntligen av att fara en sväng till återvinningen och sedan städa bort vinterdäck och domkraft sen blir det nog vila. Kanske lite trappträning för på måndag hägrar ett besök på lassa för blodprov.

Besvikelse.

Fastän man kan lika väl säga oförstånd eller dåligt omdöme.Efter att ha börjat lugnt med träningen så efter en vecka var jag uppe i rätt mängd träningar. Men hade nog gått lite för snabbt med ökningen för i morse när jag vaknade sa hela kroppen nej. Det var bara att inse fakta att en utgammal kropp behöver mycket längre tid att återhämta sig. Så det får bli två dagars vila, möjligen någon kortare lätt promenad. Hälsat på gamla jettan i dag som var helt strömlös. Har laddat upp så jag kunde köra upp till övre ingången för i morgon måste vi till returbaljorna för, papper och kartong samt glas plåt och plast. I övrigt blir det bara vila.