En historias slut eller en sorgens dag.

Nu har den dagen kommit som jag trots allt visste skulle komma. De urklipp, bilder och den pokal som jag fick för tjugo år sedan har plockats ned. Det är alltså bästa fyran från Forsdalaskolan som det gäller.När den klassen lyckades vinna den riksomfattande turneringen obesegrade, var något helt fanbtastiskt. Efter att ha tränat laget hemma i mitt pingisrum i ett år var det en enorm känsla att stå där med klassen och vara sverigebäst. Men trots all glädje som den reasan fört med sig så skapades även avund. Tråkigt men så är livet, ibland är  det inte populärt att lyckas. I går pratade jag med en tf-rektor från Forsdalaskoln som tålmodigt och vänligt gärna tar emot det jag plockat ner. Så kanske när barnen till de aktuella spelarna snart dyker upp till skolan och känner igen sina föräldrar.Var väl inte helt oberörd när allr var nedplockat men allt får ett slut så småningom.

Farväl

IMG_20200714_123155

Gamla Jettan den bästa här i världen

Gamla Jettan min vän på långa färden

Nu tog äktenskapet slut

När Jettan flyttade norrut

Farväl gamla vän.

Bra försök

P7130004

Hade i dag bestämt mej att gräva ner hjärspöket i gropen och prova om bagarkonsten fortfarande finns kvar. Har ju äntligen fått lite mera sömn för cortisonet minskar sin negativitet för vaje dag och nu är det bara tisdag kvar.Jo då kunskaperna finns fortfarand kvar och från kökspallen når man ju det mesta. Men det tog betydligt längre tid än vanligt men bäst före datum hann inte inträda innan jag var klar.Så jag får väl vara någorlunda nöjd.

P7130005..

Gropen.

Tyvärr bara att inse att jag hamnat ner i gropen igen.Till slut tog det stopp  i luftrören, med ökad andfåddhet och utan ork.Cortison från fredag till tisdag. Som vanligt så försvinner sömnen, för cortson har en uppiggande effekt. Så två dygn utan egentlig sömn samt timmar med envist hostande. Nu kan det bara bli bättre när jag får upp skräpet från luftrören.Ser lite ljus i tunneln för jag har ingen tanke på att ge upp. Som jag ser det är jag på väg upp ur gropen. Och det känns ju bra. Nästa natt börjar ju sömnen återvända och då känns det genast bättre.Så småningom kaske jag klarar av att gå100 meter.

Då är det att se fram emot oktober då jag får  börja reparera ögonen,om ca.95 dagar. Verkar långt borta men har ju överlevt mycket under de snart 86 åren jag levt, Jo visst  finns det nittio och hundraåringar som är pigga. Nu är det dags för en kur med natriumklorid alternativt combivent. Ha de bättre..

Väderomslag.

När monstervärmen gett med sig så bev det någon minusgrad nattetid. Det är svårt att få temperturen lagom. I dag åkte långkalsongerna på och det var skönt. Nu har alla läkarbesök skalas av och det var positivt. Bråcket var snällt och håller sig lugnt än så länge. Besöket på ögonavdrlningen slutade också bra. Någongång under oktober skall det ena sämre ögat repareras. Det vekar vara en enkel och beprövad metod. Träningsmässigt går det lite trögt menn körde trimmern på förmiddagen. Sen en promenad på 200 meter med avbrott för en vilopaus i solskenet. Det slutade med att jag sov en stund. Sen blir det lite slit och dra i den röda gummisnodden. Den håller igen bra. Nu lite tåhävning och gummisnodd så jag får upp värmen innan John Blund kommer.