Politikeruttalande- Skämt eller?

Läste och hörde om en politiker i Uppsala som tyckte att fetma skulle beskattas. I så fall måste man nog ta fram en idealvikt och utifrån denna beskatta efter exempel var 5:e kilo över idealvikten. Skatten borde då dubblas sedan man passerat första 5 kilona. Eftersom större delen av svenska folket är överviktigt så borde denna skatt bli massor med pengar. Men skall detta bli av så är det ju EU som skall bestämma hur mycket svenskarna,  eller alla som bor i Sverige, får väga. Det är ju inte för skojs skull som läsarna av min blogg har föreslagit att Brysselkex skall döpas till dummisar. Det är ju lätt att förstå varför.
Skämt åsido så har jag svårt att tro att någon politiker, även klent gräddade, skulle mena något sådant. Är det verkligen sant menat så är den mannen politiskt död. För är inte detta ett fall av hets mot folkgrupp, ja då vet jag inte var den gränsen går.
Har lagt in en kommentar på VKFörvirrads artikel om uttalandet. Där sade jag bl.a. att det borde finnas en schablonskatt som gällde politiker. Det skulle vara för alla eventuella fördelar som dom skaffar sig och låter bli att redovisa. 
Vad gäller de föreslagna femkilosintervallerna så har jag nog fått inspirationen till det från förr.
En gång i min ungdom var jag nämligen, trots min marklösa bakgrund, medlem i ett jaktlag. Ett trevligt sådant med präktiga pojkar och en rar tös. Men  älgkalvarna skulle delas efter ett avancerat matematiskt system. Det var med, just det, 5-kilos intervaller. Om man skall ha någon sådan typ av viktkontroll på medborgarna då tror jag att man råder bot på arbertslösheten.

Om inlägget den 19 mars 2010.

Det inlägget handlade om läkemedelseffekter. När den stora farsoten, svininfluensan, skulle komma stormande hade något företag i all hast tillverkat ett vaccin. Var mycket skeptisk till att ta ett vaccin som var helt oprövat. Tog ändå sprutan och ser i inlägget att jag haft lunginflammation 2 gånger. Har nyligen haft den tredje lunginflammationen. Har aldrig mig veterligt inte haft den åkomman tidigare men efter sprutan redan tre gånger. Kan omöjligt vara en tillfällighet. Sedan har jag läst och hört via Tv om en del barn som drabbats av sömnsjuka efter vaccinationen. Är det bara tillfälligheter eller? Tror nog att jag står över årets influensavaccin, för om man inte skaffar sig någon motståndskraft  mot flunsan så får man ju hålla på varje år. Vaccinerandet är ju en stadig inkomst för läkemedelsföretagen. Har gjort mitt val , återstår att se om det blev rätt eller fel.

Barndopet

Så var lördagen den 18:e här och nu skulle det ske. Nu var hela familjen Sterneborg/Jonsson samlad, och nu skulle lilla Molly döpas. Naturligtvis så var ju också släkt och vänner med, även pingistränaren och hans fru.
Samling i Norrängskyrkan, dit vi kom i god så jag gick in  och tittade mig omkring.  Där såg jag en ung man som stod och drog i reglagen till högtalaranläggningen. Han såg ung ut så jag tänkte han kan omöjligt ha hunnit med att läsa till präst så min fråga blev: Är det Du som skall sköta om ljudet? I samma ögonblick såg jag kragen han hade så jag fyllde snabbt i med… ..eller är Du diakon eller nåt sånt där. Jag är faktiskt prästvigd svarade han och kom med en motfråga till mig. Han sade : När fick Du ditt första jobb? Ja det var när jag började med skogsarbetet när jag var 12 år gammal svarade jag. Då var jag nästan tre gånger så gammal innan jag började arbeta sade prästen. Självklart så tar det betydligt längre tid att bli präst än timmerhuggare.*
Nu började kyrkan fyllas med folk så där tog samtalet slut för prästen gick för att byta till arbetskläder.
Efter denna långa och ganska ovidkommande parantes( utfyllning) så var det dags för högtidsstunden. Vi började som sig bör med psalmsång. sedan tog prästen till orda och de stolta föräldrarna fick gå fram till dopskålen. Prästen talade verkligen bra och jag tycker att nutidens** präster har en helt annan stil än förr. Så småningom skulle då dopvattnet fyllas på och då fick storebror Emil hjälpa till. Det är alltid ett stort ögonblick när ett litet barn döps. Efter dopet mera psalmsång. Efter detta och fotografering  blev det kaffe och smörgåstårta plus andra läckerheter. Det var nog Mollys mormor som lagt manken till. Helt suveränt gott. Ja nu är även detta som allt annat när tiden går ett minne, men ett vackert sådant
* Timmerhuggare= Ett numera utdöd yrkeskår
** Tänker på gamle prosten Berlin När jag läste för prästen 1946.
Mollys dop 002
Här välsignas Molly.
Mollys dop 003

Emil hjälper  till med dopvattnet
Mollys dop 005

Själva dopakten.
Mollys dop 007
Så var det dags för fotografering.

Till största delen en bra dag.

Har i dag varit till min husläkare och kollat mitt välbefinnande. Ville liksom få grepp på att bl.a. blodtrycket ligger  på rätt nivå. Sedan har det varit host, host host i åtskilliga veckor, både dag som natt. Till att börja med hade jag en del frågor om prostatacancer, dels om spridningsrisker och dels om cancern kunde poppa upp på något annat ställe ifall den blivit kuvad i prostatan.
Eftersom min cancer uppdagades nästan innan den fanns så finns ingen spridningsrisk. Det var det första positiva. Och PSA-provet, som togs efter att behandlingen pågått ca 4,5 månader, visade 0,006 vilket är lika med ingenting. Behandlingen påminner om det jag skrivit tidigare: Det är som med ogräset i jordgubbslandet, så länge man tuktar det så hålls det nere men så fort man vänder ryggen till så är det tillbaka. Den behandlingsform jag får måste förmodligen pågå ca. ett till två år.
Uppehållet därefter är till för att  cancern inte skall bli tillvand, då tappar behandlingen sin effekt. På så sätt kan man kanske lura den lite och hålla den under kontroll 5 år kanske 10 och kanske även 15 år.
Men förstås, om den utmätta tiden på jorden plötsligt är förbrukad, då hjälper inga som helst behandlingar. Ytterligare positivt var att blodtrycksnivån knappast kunde varit bättre.
Sen är det bara det negativa kvar. När doktorn började knacka på min späda rygg och sedan lyssna så säger han. Ja ser där har vi en lite lunginflammation. Har känt mej  hängigare än vanligt senaste två veckorna så nu vet jag varför. Nu blir det en veckas antibiotika. Men i morgon 07:00 bär det av till ICA. Det är konstigt det där att det piggar alltid upp. Ha en bra kväll mina vänner i cyberrymden.
Ps. Tyvärr så har barnbarnet Arvid fortfarande febertoppar på över 40 grader och vi är jätteoroliga. Ds