Bakslag.

Efter att de senaste 11 dagarna gått sammanlagt 15 km.  så blev det som väntat ett bakslag. Nattsömnen försvann, så natten mot måndag blev ungefär 2 timmars sömn. Så i dag, måndag, finns varken orken eller lusten närvarande så det får bli en vilodag.  Och innan onsdagskväll skall jag ha bakat kanelbullar och tärnakaka. Av vardera 1 liter solhavre. Så det gäller att piggna till.

Ny dag, nytt ljus, nytt hopp.

En ny dag med nya utmaningar. 1 km. på förmiddagen, 1 km. på kvällen. Måste väl medge att det så sakta framåt, men fortfarande tråkigt.
I morgon lördag far kära hustrun och dotter med familj till Åsele marknad. Förr fanns det ju en mening med marknad när folk bytte varor bl.a. Nu är ju marknad en bedrövelse med mest krimskrams. Men å andra sida kan det vara trevligt att kanske stöta på bekanta.
I mitt fall blir som vanligt att ha palten klar till hemkomsten. Har bett om att dom skall inte proppa sig mätta av godis. Så palt för sex personer är mitt lördagsjobb.

Skaplig dag.

Onsdag 1 km. utan alltför många pauser. I dag torsdag blev det 1 km. på förmiddag och 1 km. på eftermiddagen. Bliv riktigt förvånad när kvällspasset gick så pass bra. Men det är nog bronkiten som håller igen, det känns så i alla fall. Men tycker fortfarande att det är lite tråkigt att gå, men det är ett måste om jag skall kunna bryta den negativa trend som pågått i många år.

Tröttsamt.

Dagen efter vilodagen var det en riktig plåga att förflytta sig 1 km. Vilopaus var femtionde meter. Men även en lång plåga tar slut.
Tisdag, som kom efter måndag, var det mycket lättare att ta sig en kilometer. Så optimismen började spira lite smått igen.
P7110002
”Klingerriset” trivs utmärkt att växa i grus. Men det heter ju något annat.

Om igen.

dag 3 samma sträcka, en enda vilopaus vid vändpunkten. Och det kändes aningen bättre. Tycker fortfarande att det inte är speciellt kul, men nödvändigt.En viss förbättring kommer  nog att ske, men allt tar sin tid.
Det har ju tagit flera år att hamna i det här degiga tillståndet. Men det beror ju på förmaksflimret och cancerbehandlingen. Flimret har ju lugnat ner sig en del enligt ekg-testet, och det känns även. Och cancerbehandlingens biverkningar är inte lika svåra. Så det borde kännas positivt. Så småningom blir det väl så.
I morgon söndag blir det troligen vilodag. Vi skall också fira vår femtioförsta bröllopsdag. Samtidigt skall vi fira Dinos 40-års dag. Hoppas att han kan komma.