Om tillkomsten av en Eremithydda.

I juli månad 2008 blev jag uppringd av våra vänner på Österlundstorpet i Åkullsjön. Du Nisse, vi ska bygga en Eremithydda några kilometer in i skogen.  På en bergknalle ovanför en skogstjärn. Vi behöver hjälp med utsättning för i början av augusti kommer byggarna. Åkte ner, avvägde och mätte ut hörnen. Återvände ett par dagar senare tillsammans med en kompis. Murade då upp  grundstenarna för själva huskroppen.Det var ett styvt jobb för marken var mycket oländig.
DSC01333
DSC01336

Så kom då byggarna och drog igång. Men som alla byggare brukar vara. så var även dessa överhopade med jobb. Men ganska snart var stommen och taket på plats.
 SANY0071
Arbetet har rullat på under hösten. Med den unika konstruktionen har det behövts många och långa stenpelare som gjutits upp, bl.a. har en grupp Japaner som gästat Österlundstorpet deltagit.
DSC01340
Får passa på att presentera företaget och byggarna. Holmsvattnets Såg och hyvleri i närheten av Skelefteå har levererat material samt byggt upp E-hyddan. Uppe på stegen en anställd, Robert "bobban". Vid stegen "gamle chefen Roland Andersson. Saknas på bilden "nye chefen" Robert Andersson "Robban"som också är sonen i företaget. Ett bra utfört arbete.
S5001601
S5001602
Från altanen är det fin utsikt ner mot tjärnen. För den som gillar vildmarkens tysthet samt att sitta och meditera är detta nog en perfekt plats.
S5001606 
28:e okt. var det dags igen för ett besök. Altanen  skulle förses med räcke.  Vi var på plats vid 9-tiden. Startade med kaffe och äggmacka.
S5001607 
Vi hade tur med vädret. Solen sken från en helt molnfri himmel. Räcket skulle bestå av korslagda smala björstammar. Så det gällde att pussla ihop rätta "krokigheterna". Första krysset tog lite tid men sedan började det flyta på.
S5001608 
Efter 2 timmar var första och längsta sektionen klar, och inspekterades som sig bör  Byggherren Berit och VD:n Göran, samt min hustru som följde med på resan.
S5001610
Fick väl tydligen godkännande att fortsätta. Undet tiden så fixade Berit lunchen och "Dirren" passade på att ta sig en kopp kaffe. Obs. riktigt kaffe inte vatten färgat av pulver.
S5001616
S5001615
Så blev det en mycket god lunch och sen fortsatt byggande i oförminskad takt. Och vid 2-tiden var altanräcket klart i sin helhet. Resultatet blev väl inte så tokigt även om det i slutet började bli ont om de rätta krokighetera vad gäller björstammarna.
S5001618
Färdigt räcke ser ut så här. Trappan kommer byggarna att ordna i veckan.
S5001617
Efter städning av altanen så kom byggherren Berit på att de överblivna bitarna nog skulle bli bra till ett räcke på loftet.
Och det måste ske snabbt för uppe på loftet var det redan lite skumt.
S5001619 
Här är början. Bilden ljuger. Det är inte snett. Där uppe under takåsarna var det rena bastuvärmen för spisen hade "gått varm" hela dagen. Efter dryga timmen fanns ett räcke på plats. Efter förutsättningarna så blev det nog godkänt.
S5001621 
Även här fixar byggarna trappan. Den som nu vill få kontakt med Österlundstorpet för att boka Eremithyddan eller något annat boende, når Deras hemsida via denna adress: www.osterlund.nu/torpet/ 

eremitstuga_3b

Har nu fått en bra vinterbild av det som i dagligt tal kallas E-hyddan. Visserligen saknas räcken på trappan. Men det får bli något enklare tills sommaren. Då kommer det upp räcken med samma elegans som på altanen.

Om livet.

  Vare gång en ny dag gryr
   
  man vaknar med full rörelseförmåga
  vet vad man heter känner igen sina
  nära och kära och kan blicka ut över
  nejderna
   
  då bör man tacka Gud.

En verklig vän 1988-04–2001-02.

 
  Här under plattorna vilar det som varit en verklig vän. Blandrashunden Hobbe en korsning mellan gråhund och hamiltonstövare. Det var min andra blandrashund och jag hade bara goda erfarenheter av blandras. Min förra, Jeppe, blev efter några år en riktigt hyfsad ståndhund med 25 älgar fällda på ”stånd”.  Hobbe var en lite vekare hund men artade sig ganska bra. Men så hände något som inte borde hänt. Fyra grabbar från byn, ofta försedda med luftgevär, hade tydligen skjutit på Hobbe när han befann sig i rastgården och jag var borta. Det  satt kulor i hundkojan och Hobbe var livrädd. Tänkte att innan hösten skulle det väl vara glömt. Första gången vi begav oss till skogs efter händelsen så var Hobbe glad som vanligt när han hoppade ur bilen. Men när jag  sedan tog fram geväret sprang han tillbaka till bilen och krafsade på dörren. Skadan hade blivit  livslång. Så fort det var lagjakt och ett skott hördes kom Hobbe direkt tillbaks. Som kompis på enmansjakt var han trevlig att ha med. Tyvärr blev han obotligt sjuk så jag blev tvungen att ta bort honom lite i förtid. En sorgens dag.
 Här kommer en liten minnesruna om Hobbe.