Tillbakablick 3. 1943—1947.

Hade således klarat de 2 första åren i småskolan. 1943 på hösten så var det storskolan som gällde. Magistern hette Emil Kriström, en mycket bestämd lärare. Men han var nog ganska rättvis. Varje rast gick han till sitt hyresrum hos Ernst Norberg. Och när han kom tillbaka doftade det alltid Läkerol. Nu mot 2000-talet slog mig en tanke. Han kanske tog sig ett bloss och vill dölja det för eleverna.
Från de resterande 4 åren i skolan har jag inte några speciella minnen.
Somrarna var det som vanligt slåtter, klyva ved för kommande vinter samt bärplockning. Såg fram emot skolslutet och den dag då jag skulle tjäna egna pengar. Under sommaren –47  skulle arbetsbok införskaffas.
Var inte särskilt stor ock muskulös. Men doktor Eriksson gjorde en besiktning och sade. Nils kan få börja arbeta. Egentligen borde det ha varit förbjudet att låta barn arbeta med att avverka  timmer  Men det var likadant för alla som inte hamnade i vidareutbildning. De “hjälpmedel” man hade var yxa, såg och barkspade. Och snöspade. Platsen var det s.k. Guldgruvberget. Skogen var sådan som bara finns på bild. Tallar som ofta var 40-60 cm i diameter i roten. Och så förstås massor av grova kvistar.
To be continued.

Viktiga händelser under dessa år. 1940-1951 var massor av varor ransonerade. Bensinen släpptes fri 13 nov. 1945 och tobak 22 sept. samma år. Andra världskriget pågick från 1939 till 1945. 8 maj 1945 kapitulerade Tyskland. 15 augusti kapitulerade Japan. Först sedan USA fällt atombomber över 2 städer i Japan. I det mest utbredda kriget hittills var det mer än 100 miljoner människor som tjänstgjorde i militära enheter. 50 till 85 miljoner människor dödades.
Ja sådan är människan. Läser man bibeln så handlar det om en mängd krig. Under människans tid på denna planet.

Tillbakablick 1. 1934–1940

Född 1934 så har jag begränsat med minnen från de allra första åren. Men sommaren 1940, finns bra minnesbilder. Hemma, som var kronotorpet på Myrliden, hade vi inte tillgång till häst. All slåtter utfördes med lie, och liarna skulle slipas. Där kom jag in i bilden. Klockan fem på morgonen var min uppgift att dra slipstenen. Fem och ett halvt år gammal stod jag där i solen mot gamla ladugården, men oj vad jag var trött. Ja, så flöt det på. Torpet saknade el och rinnande vatten så man fick hjälpa till så gott man kunde med att bära  in ved och vatten. Under slåttern var den huvudsakliga sysselsättningen att dra fram virket till höhässjorna. Vissa saker klarades inte utan häst så far gjorde arbetsbyte men farbror Torsten. Han hade en vidunderlig ardenner. D.V.S. Ett helt berg av muskler.
Så rullade livet vidare, nästa år 1941 var ganska likartat. Enligt skolbetyget blev jag inskriven i Vänjaurbäcks småskola 23 augusti 1941.
Viktiga händelser: 1 sept.1939 marscherar Tyskarna in i polen. Tyskland anfaller Sovjetunionen 1941 och kriget blir en global angelägen när  USA och Japan dras in. På min 7 års födelsedag anfaller Japan USA flottbas Pearl Harbor.

To be continued……..

Nattligt tänkande.

04:20 lördagsmorgon var jag upp andra gången. Vaknar alltid av känslan att kroppen brinner. Men ser ingen rök så det kan inte vara så, men däremot svettning så det räcker ock blir över. Men det är priset för att få överleva några år extra. Är nu inne på sjätte året med denna livsstil.
Nåväl, när jag sitter i köket och tittar ut ser jag mångubben på väg att försvinna i sydväst bakom Storarnträskberget som syns drygt 1,5 mil bort. Mina tankar går då osökt till den gren av min morfars syster som var bosatta där till fram emot 1940-talet. Väglöst land, alltid ordentligt med snö om vintrarna. Då var det en kamp att överleva, det var inte bara att att knata iväg till socialen om man behövde hjälp.
Torpet där jag växte upp hade min morfar, född 1876, brutit mark och byggt ett hus på. Ett ganska besvärligt ställe med svårarbetad backe, och en myrodling där ständigt gamla träd och stubbar kom upp till ytan så fort plogen sattes i marken. Torpet påbörjades omkring 1900-talets början. *
Trots att jag nu lever i det som kallas modern tid så har jag väl till en del provat på de vedermödor som det var att skaffa sig försörjning. Att arbeta var det som gällde från tidiga barnaår och som resulterade i att jag innan 13 års ålder skötte min egen försörjning i skogsarbete. Tungt kan man undra, ja det var bara förnamnet allt sköttes ju manuellt . Motorsågar dröjde ju några år till.
Att jag frivilligt valde skogsarbete är inget som jag direkt ångrar, fick ju egna slantar att handskas med. Men så här med facit i hand inser jag att det kanske fanns andra vägar att gå. Men så här i slutändan så har det ju faktiskt ingen betydelse.

* Min morfar arbetade i skogen på veckorna. Ett sorgligt kapitel var ju att hälften av morfars familj dog på grund av lungsot/tbc.
Vid 12 års ålder fick min mor ta hand om småsyskon, hus och hem när mormor avlidit och morfar var borta hela veckor.
Man kan väl säga att det var kärva tider, men dom som överlevde sjukdomarna blev starka.

2015-08-29

Nostalgirunda. 14-11-14.

Innan mörkret började sänka sig över bygden så begav vi oss ut på en nostalgirunda. Fast det var nog bara jag som berördes av minnena. Min kära hustru som medföljde är ju från en helt annan del av Norrland.
PB140015

Första fotot är en skylt som pekar mot det samhälle, glest befolkat, där jag växte upp. Där borde väl mina rötter finnas. Men det känns inte riktigt så. Tror nästan att jag, och även rötterna, rycktes bort samtidigt. Känns inte som: Åh, dit vill jag återvända.
Visst fanns det utrymme både lek  jakt och fiske, men det mesta handlade dock om arbete, arbete i skogs/jordbruk.
Färden fortsatte ner mot det höga berg som vid fint väder speglar sig i Rödingträskets  klara vatten. Detta fantastiska berg där många hardrev gått upp och nerför berget och även ett antal älgar fallit för dödande kulor. Men det känns numera ingen större saknad.
PB140016

PB140017

Detta berg som alltid varit skogbeklätt, i alla fall mot sjösidan, har plötsligt drabbats av skogbortfall. Som en gång manuell huggare fascineras jag av maskinernas framfart. Tänker på hur många med mej, och även hästar som slitit ut sig 6 dagar i veckan.
PB140018

På Rödingåsen har fortfarande ingen nämnvärd snö fallit. Där bodde mina kusiner till slutet av –40 talet. Färden fortsatte över kronoparken mot Brattfors. Vidare nedströms Öre älv. Kunde se att skogsbolagen nog har städat upp det mesta efter stormen.
Efter en kaffepaus blev sista anhalten kojan vid Överselet. Oj vad många minnen där dök upp. Både fiske och flottning, naturligtvis även skogsarbete. En kilometer uppströms var den plats där jag fiskade när Sportspegeln hälsade på.
PB140022

Det jag minns mest av allt är: Iskalla minnen som finns väl beskrivit på min blogg  www.knaften.se
Nåväl, nu var vi slutet av rundan så det var dags att åka sista biten hem.
PB140019

Sista bilden får bli Halvvägsberget, där Smörbanan slingrade sig upp/ner i den gamla goda tiden  när folket fick använda apostlahästarna för att bära hem förnödenheter som inhandlats i Lycksele. Lycksele—Granträsk med flera byar var ett stort antal mil.

3 nov 2014.

PB030013

Har upplevt många vintrar sedan tidigt 1930-tal. Men aldrig någon början på vintern som varit så mild och snöfattig. Visserligen har det snöat en del, även varit kallt några dygn. Men när jag tittar ut genom fönstret så ser jag gräsmattor som skiftar i grönt och en termometer som visar +8 grader. Men enligt yr.no skall det bli en kall period igen men efter nästa helg några dagar plusgrader. Vintrarna som sitter mest i minnet är dom som varit både snörika och kalla. Och under min tid i skogsarbete var det gott om sådana vintrar. Slutade i skogen alldeles i börja på 60-talet. Och jag kan väl nästan säga att det var ur askan i elden.  Men det är en annan historia  som finn väl beskriven i min blogg  www.knaften.se  Den som vill kan gå in på bloggen och i sökrutan skriva in iskalla minnen för att en glimt av kall vinter.
Tur att “förr i tidens” hästtransporter i skogen har upphört. För dom var ju helt beroende av både snö och kyla.  Ett annat inlägg om snörik vinter som är värt att läsa:   Skriv in gäddträsk i sökrutan.