Sådant händer

Lördagen den 22 sept 2001 var älgjakten i full gång på såtet Åliddalen /Bräntet.
Hade själv dragit passet Borstmyren, där det sällan passerade någon älg. Sist det begav sig att en älg gick mitt över myren under jakttid vet jag med säkerhet var 1951. Kan förmodligen ha skjutits någon älg i anslutning till passet under senare tid, men det har jag i så fall förträngt.
Satt i godan ro där på passet och som vanligt börjat inventera ryggsäckens innehåll.
Plötsligt hörs två snabba skarpa skott– sen följer tystnad— men efter en stund sprakar det till i radion. Det är jaktledaren som frågar: Vad händer? Svaret kommer så sakteliga, det kom en tjur som jag sköt på ,men den drog iväg in i riset. Ja då väntar vi någon timme innan vi gör eftersök.
Markera bara skottplatsen. Ja så blev det så småningom eftersök. Det vändes ut och in på varenda skogsdunge och varenda myr finkammades. Utan resultat , tjuren var försvunnen och många timmar gick till spillo. Men allt gjordes rätt och riktigt efter regelboken. När resultatet av eftersöket kom tog jag upp pennstumpen jag hade i jackfickan och skrev följande.

                     Sådant händer

Ett skott som var ämnat för bogen
kanske tog mellan rumpan och skogen
och tjuren med kronan så grann
den bara i fjärran försvann.

På Borstmyren stillheten rår
på kronhygget söker man spår
man kollar hur allt har gått till
och går bort dit hundarna vill

nu har man sökt genom Granåsen
det bli nog inget kött bara såsen
man har sökt i vart enda buskage
och drömmen om stortjur´n gått i kras

Det är nåt som händer oss alla
till slut skall ett bomskott falla
och kvalen man lider är många
trots eftersök i timmar så långa

,

En travtippares vedermödor.

Brukar ibland spela på trav. V-75 är ju en populär spelform. Omsättningen en lördag bruka ligga på otroliga 85-90 millioner. Och det endast på v-75.  Lördag 30:e januari var en dag då spelet slog slint. Söndagmorgonen efter var jag ute och rastade Milou. När jag promenerade efter byavägen i den kyliga morgontimman slog mig tanken. Det borde nog gå att skriva en visa om en travtippares vedermödor. När jag kom in satte jag mig vid datorn och skrev ned hur det kan vara att spela på trav.

Melodin från Thore Skogmans storfiskarvals passade helt perfekt. Det skulle ha varit fantastiskt om Skogman själv hade kunnat sjunga min låt. Här kommer den.

Stortipparvalsen

Melodi: Thore Skogmans storfiskarvals

För Er jag nu vill berätta
Hur tippningen skall gå till

ta hästarna som är rätta
Och springer så fort man vill
På tiderna först man tittar
Och kusken vad heter han
Då säkra man genast hittar
sen garderar man lite grann

Refräng

För när stortippar`n talar om
De vinster då han skall få
Han skarvar säkert en del därom
Drar ej ifrån utan lägger på
Och när tipset han lämnat in
På loppen väntar då spänt
Att stora vinsten han får 
då säkert blir allmänt känt

 

På teven han kan se loppen
Nu blir det en trevlig stund
Att vinna det är ju toppen
Hans inställning den är  sund
Att”säkra”dom är de rätta
Han helt övertygad är
Och sätter sig väl till rätta
Snart pengarna är ju där

Refräng: För när stort—-

Nu startar så första loppet
Där har han en säker”spik”
Han inte alls ger upp hoppet
Fast hästen ej är sig lik
Det måste bero på kusken
Han valde ju ej rätt spår
Han kör inte bra den slusken
Och hästen ej vinna får.

Refräng För när stort—-

Så börjar då andra loppet
Där garder han många har
Och ger inte än upp hoppet
Det är ändå sex lopp kvar
Ett högodds han prickat in här
Nu flyter det som det ska
Till framgång nog detta lätt bär
Han känner sig nöjd och gla

Refräng: För när stort—-

Med lopp två och tre och fyra
Det flyter på riktigt bra
Nu tankarna börjar yra
Sex rätt ska han ändå ha
Nu börjar snart femte loppet
Där mest hästar streckats har
Då lever ju ändå hoppet
Snart så fyra rätt han har.

Refräng: För när stort—-

I voltstarten något hände
Den blev inte alls så kul
Galopp kom när hästar vände
Det där blev ju bara strul
På sladden där kom hans fålar
En”rysare”längst fram kom
Det blir inte några stålar
För hans streck är långt bakom

Refräng: För när stort—-

Men trots att det blivit trubbel
En chans han då ändå har
Det finns nåt som heter dubbel
En räddning han där ju har
Men trots alla strecken många
Så slutar ju dan´med sorg
Han blänger med blickar långa
På bongen i papperskorg

Refräng: För när stort—-

Sorgligt men sådant är livet ibland.

I dag sökte jag i gamla pärmar efter kontrakt på bilköp för att belysa prisutvecklingen och värdeminskningen av pengar.
Men i stället hittade jag denna sorgliga visa som berör en väldigt mycket.
1955/56 gjorde jag min militärtjänst. Under sista halvåret var jag förlagd på en för krigsmakten väldigt viktig plats, nämligen Vännäs läger beläget vid flygplatsen, Numera är landningsbanan bebyggd med villor. Nåväl, under Vännästiden blev jag ägare av en dikt som enligt uppgift skrivits av en ung förälskad flicka som blivit sjuk i en svår lungsjukdom. När hon blev inlagd på sjukhus gjorde hennes pojvän slut och i sin förtvivlan skulle hon ha skrivit denna visa. Men som sagt hörsägen är ju hörsägen. Varför jag kom på att jag fick dikten under Vännästiden beror på att på baksidan diktbladet är skrivet ett namn som till 100 % är förknippat med den tiden. Om någon läsare har hört någon annan version om dikten är jag tacksam att få veta det.

            Varför glömde Du mig 
Skymning breder sitt flor ,över vårkvällen ner,
solens strålar den sista svann bort.
Av den sol som gått ner,sista strålen jag ser,
sköna majdag ack vad du var kort.

Ack du sol som gått ner om du lidit som jag,
skulle du aldrig mera gå upp.
Men en dag skall mitt hjärta slå sitt sista slag,
då är slut med båd glädje och sorg.

Varför glömde du mig, jag som älskat så ömt,
varför skulle du driva mig bort?
Varför skulle din kärlek, om vilken jag drömt;
sina bort som en vinterdag kort?

Har en annan sin kärlek dig skänkt så var nöjd.
Må hon älska som jag älskat har.
Att din lycka få se är för mig blott en fröjd.
Ty för mig är du blott den du var. Kanske var jag för ringa att kallas din vän,
ty jag har varken gods eller makt.
Men min kärlek var ren och du vet ju att den,
väger mera än ära och prakt. Oh, min älskling , hur väl vill jag minnas dig än
fastän du aldrig tänker på mig.
Men du skall dock förstå, till det sista ändå,
att mitt hjärta blott slagit för dig. Ensam sitter jag här med min sorg så allen,
livet är blott en börda för mig
och hur svårt känns det ej att bli sviken av den ,
som man mest utav alla höll kär.

Oh, min älskling farväl, nu jag dör inom kort,
ack,om jag finge dö i din famn.
Glöm mig ej, ty med tanken på dig går jag bort,
och i döden jag viskar ditt namn.

Pensionärsvisan.

Många långa dar, passerat ridå.
Snart så kom den dagen, pension jag skulle få.
Visst hade jag väl ont, i armar o ben
Börja känna trötthet, till jobbet var jag sen.

Refräng:
Jag vill inte förneka, minst setifem.
Jag har blivit gammal, och hör till dem
som skall vandra på vägen, varenda dag,
Och berätta för andra. hur ont jag ha.

Ändå känns det bra, att vakna upp var da.
Sovit lite dåligt, men gumman hon var gla.
Kaffet det var gott, och gröten likaså.
Nu så är den stunden, till toan jag skall gå.
 
Refräng: Jag vill inte förneka, minst sextifem
jag har blivit gammal ——————- 
 
Jag som trodde att, prostatan var en fru.
Ett besök hos doktorn, och annat vet jag nu.
Även medicin, som hette östrogen.
Trodde jag rätt säkert, var för kvinnans ben. 

refräng: Jag vill inte förneka, minst sextifem
jag har blivit gammal ——————-

Åldern den tar sitt, och rynkorna blir fler.      
Finns nu på oss alla, när vi i spegeln ser.
Varje dag som går, är lyckan stor och sann.
Vi får inte glömma, var rädda om varann.

Refräng: Jag vill inte förneka, minst sextifem.
Jag har blivit gammal ——————–
Denna finurliga visa har skrivits av Dan Hedström.
Han är bosatt i Vormsele vid Vindelälven.
Dan har även lovat mig att lägga ut den på bloggen.
Melodi: Sju ensamma kvällar.

Spridda skurar.

  På detta pass syns och hörs intet nytt      08.20
  Här duger det gott med en usel skytt
  Kylan gör att jag börjar domna
  Kämpar hårt för att inte somna.

  Solen vägrar att ur molnen lysa              
  Vad skönt det vore att slippa frysa
  I örat tinnitusen bara tjuter
  Kan inte påstå att jag sitter och njuter.

  R3 klagar hör ej fågelsången                       08.25
  Han tror det är stopp i hörselgången
  Där kom en kackspett det var ju toppen
  trean höll i kepsen ville skydda knoppen.

  Telefonen har inga prickar fram                 08.30
  så hem till frun jag ej ringa kan
  Nu hörs i radion det var som katten
  att alla älgrna sprang mot Bratten.

  Nu är det nog dags att dricka te                  08.40
  Och kanske taga sig en macka me
  Oj- vid Långmyren nu ett skott det smällde
  Jag hoppade till och bredvid koppen hällde.

  O vilken lycka nu kommer solen                  08.55
  Nu blir det skönt att sitta i stolen
  Och  kanske hinna ta sig en kopp
  För på gåningen blev det ett litet stopp.

  Nu skymtar något är det kanske älgen        10.00
  Det stannade upp där bakom sälgen
  Vad än det nu var tog det till flykten
  Kan inte skjuta något i ändalykten. 

  Helt plötsligt sägs det att nu är det stopp
  Vi skall samlas i lunden för kaffe och dopp
  För sen är det dags att ta älgen hemåt
  Och sedan vi far ut på ett helt nytt ”såt”   10.30
  
  Passet kroken 2003 09 02   R2