bra kirurger.

Som tidigare nämnts har kroniska bronkiten slagit knut på sig själv igen. Då kan jag tacka de kirurger som med nät och riktigt stadig tråd lappade ihop min buk. Inom en två veckors period utförde de två hantverk av första klass. Och bra var ju det även om jag höll på stryka med på kuppen. För med bronkiten följer ett våldsamt hostande för att hålla ett litet andningshål öppet. Så även denna gång. Tisdagskväll kändes det nästan uppgivet. Natten före fanns ingen plats för sömn. Och det kändes likadant även tisdagskväll. Men jag bad mina böner och hoppades på hjälp. Cortisonkuren påbörjades som vanlig lite försenat och har en fördröjd verkan. Ändå har denna natt varit en förbättring. Tidvis blev andningshålet större så jag kunde sova någon halvtimme då och då. I dag var ju dags för cancerspruta 41, 10 år den 25 maj, med ett besök på Stenbergska vårdcentralen. Och faktiskt kunde jag ta mig in för egen maskin. Men takten var mycket långsam. Faktiskt minskar hostan lite och det börjar släppa lite otyg i bronkerna. Min förhoppning är ju att jag är på väg mot några bättre veckor innan det blir återfall. Det våldsamma hostan har ju orsakat bråcken tidigare men än så länge håller reparationen. Tack till kirurgerna och all övrig personal som gjorde sitt yttersta.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *