Rädsla för döden.

Har under mitt liv funderat på att en gång skall man lämna jordelivet.Alltid känt en viss rädsla för döden. Men har nu insett att om man blir nog eländig blir det den enda önskan man har kvar. Man ber till Gud att få somna in men Gud har nog andra planer. Hade ett inklämt bråck i fem dygn som var väldigt ont. Akut operation följde och det var väl inte så ovanligt, men att operera i en så gammal kropp har sina risker. Men det fanns inge val och chansen var väl 50/50. Men operationen gick tydligen som planerat men jag hade väldigt svårt med andningen. Röntgen följde och det visade vätska i vänster lunga. Ett rör sattes så småningom in i lungsäcken.På ett par dagar tappades ut 2,7 liter vätska. Plötsligt återvände modet och efter 5 dygn skickades jag hem. Men efter ett par dagar drattade jag omkull och slog huvudet i betongplattan på gården. Tillbaka till lasarettet med et dygns övervakning. Då kom kirurgen in och sade att jag hade tid för nästa operation om en vecka. Han tyckte att när jag ändå var närvarande så tog dom det direkt. Det var nog någon mening att jag hamnade tillbaka på lasarettet för ljumskbråcket hade fördubblats på några dagar och var mycket besvärande. Så det blev 2 operationer inom två veckor och det tog all ork som fanns kvar.Men är hemma igen igen och nu börjar en jobbig rehab. Men vad jag minns mest av allt är personalen, så nära änglar som man kan vara utan vingar. Alla sköterskor är och var helt fantastiska.

Förhoppningsvis skall jag återkomma om jag får någon ordning på den kroniska bronkiten som plågar mig med hosta.

2 svar på ”Rädsla för döden.”

  1. Vilken kämpaglöd du har ändå, trots att jag förstår att det känns motigt. Starkt jobbat! Lycka till med din rehab 💪Varma hälsningar från Lysekil

  2. Rehab som träningsform är aldrig särskilt kul men så viktigt och det ger resultat! /fysioterapeuten

    Kämpa på Nisse, vi hejar på dig!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *