En överraskningens dag.

Har efter julaftons nattliga besök på vårt superbra lasarett sluppit de kroniska bronkitbesvären. Någorlunda i alla fall. Träffade en läkare som träffade rätt med en veckolång kur med cortison och antibiotika. men fortfarande är andfåddheten som en jätteryggsäck. En trappa i huset är precis lagom om jag inte bär på något.
Nu till det som överraskat. I dag var det dags för återbesök på “lassa” för blodprov. Med. mott. är en våning upp. Har som regel att ta trappen i stället för hissen. Sedan skull hörcentralen besökas. Två våningar till, samt kirurgavdelningen ytterligare två våningar. Totalalt fem våningar. För där finns god vän att besöka. Ja, efter lämnat blodprov skulle hissen nyttjas. Men fick för mig att testa hur långt uppför trappen jag klarade. Snart framme på öron och fick hörsnäckan repad på direkten. Sen upp till kompisen. En våning i taget med en kort pusta ut innan nästa våning. Helt överväldigande att klara fem våningar fots upp och sedan ner. Men när jag kom hem var våran trapp lika jobbig som vanligt. Har inte analysen klar än. Nu dags för inhalation nummer 3 i dag natriumklorid.

2019-01-09

Ett svar på ”En överraskningens dag.”

Lämna ett svar till Jörgen Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *