Om igen.

dag 3 samma sträcka, en enda vilopaus vid vändpunkten. Och det kändes aningen bättre. Tycker fortfarande att det inte är speciellt kul, men nödvändigt.En viss förbättring kommer  nog att ske, men allt tar sin tid.
Det har ju tagit flera år att hamna i det här degiga tillståndet. Men det beror ju på förmaksflimret och cancerbehandlingen. Flimret har ju lugnat ner sig en del enligt ekg-testet, och det känns även. Och cancerbehandlingens biverkningar är inte lika svåra. Så det borde kännas positivt. Så småningom blir det väl så.
I morgon söndag blir det troligen vilodag. Vi skall också fira vår femtioförsta bröllopsdag. Samtidigt skall vi fira Dinos 40-års dag. Hoppas att han kan komma.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *