Tillbakablick 18. 1964—1965.

Var nu tvungen att inse att buss/lastbilskörning i storstaden inte riktigt var min grej. Det var riktigt tråkigt men hälsan var viktigare. Hamnade på Lycksele lasarett där en väldigt bra kurator tog sig an mina problem. Ja Du Nils vad kan Du tänka dig för nytt yrke, det blir omskolning för Dig . Det var vad kuratorn kommit fram till. Ville ju inte bli sittande hur länge som helst på skolbänken. Efter lite velande fastnade jag för en 16 veckors kurs.  Där fick man lära sig hur avvägningsinstrument och teodolit fungerade. Och det skulle även ingå en del om vägbyggnad. Så hamnade jag igen i Solna/Sundbyberg. För där var Köys omskolningskurser  förlagda,  men  det var tungt att åka iväg. Hade blivit bekant med den flicka,  som det senare skulle visa sig, att det var min blivande livspartner. Men fanns inte mycket att välja på. Det sved i bröstet när jag såg henne stå där ensam på perrongen tills rälsbussen försvann. Veckorna gick men det var den magraste tiden jag upplevt. Omskolningsbidraget räckte bara till någon hemresa och till lite mat. Ibland kunde det till middag bli husmansbröd utan smör och te. Tur att jag aldrig lärt mej frossa. Somliga föds ju med “matjord i fickorna” men jag hade definitivt bara vanlig pinnmo i fickorna. Nåväl, jag överlevde och kursen blev klar.
I september fick jag ett praktikantjobb hos AMS. Vägen mellan Barsele och Forsvik var under ombyggnad. Där fick jag tillfälle att testa mina kunskaper. Fick ensam sätta ut en lång kurv nedanför Forsvik. Använde den så kallade inryckningsmetoden. Och det fungerade faktiskt riktigt bra. Det var meningen att jag skulle få börja jobba som utsättare. Men till jul tog pengarna slut för AMS, och jag skulle bli arbetslös. Platschefen lovade ordna jobb åt mig, men jag betvivlade detta. Men faktiskt så ringde ett företag, i början av januari, och sade att jag var välkommen till Umeå för en intervju.
to be continued.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *