Tillbakablick 14. 1955—1957.

Så kom jag tillbaka till torpet efter 13 månader hos försvaret. Dagen efter hemkomsten blev det raka vägen ut i skogsarbetet. Det fanns s.k. sommarhuggning mindre än en km bort. Det var skog, som inte dög till timmer, som skulle huggas och barkas för att hinna torka innan hösten. Satte högsta fart omedveten om följderna. Nästa dag när jag vaknade, träningsvärk värre än vanligt. Tog rätt lång tid innan jag lyckades rulla ur sängen och landade på magen. Så småningom tog jag mig upp i stående. Åt frukost och åter till arbetet. Det är så sant att ont skall med ont fördrivas. Till slut var kroppen så rådbråkad att allt blev som vanligt . Det vill säga att man var bara arbetstrött vi dagens slut. Nya arbetsplatser, nya avverkningar utan några sensationella händelser. 1956, ett år efter muck kom en allvarlig fjärdingsman med en delgivning. Skulle infinna mig hos domstolen i Umeå som vittne. En struntsak sedan tiden i Vännäs, det hade nog blivit en liten kyckling av ett dun. Så dags för vinteravverkning igen, och när våren kom 1957 började vi fundera på  att skaffa en bil. Men kostnaden verkade skrämmande. c.a 8000 kronor.
Jo, det blev affär hos Ohlssons bilfirma. Försäljaren  föreslog att vi skulle teckna en katastrofförsäkring första halvåret. Det var nog  ett klokt förslag. För på hösten lyckades jag vända “bubblan”ett par varv i kurvan nedanför huset där vi nu bott i 40 är. Blev rekommenderad att låta polisen kolla upp olyckan och se om bilen var i körbart skick. Så skedde, bilen fick köras in till stan även om den var tillbucklad runt om.
Själv fick jag ett antal stygn i skallen. Detta hände en söndagskväll vid halv elvatiden. Måndag lämnade jag tillbaka bilen och tog bussen hem. Nästa dag till blev det cykel till jobbet, men när vi var på väg hem kom säljaren med en ny bil.  Så det blev en PV 444, dyrare men bättre.
to be continued.

Ett svar på ”Tillbakablick 14. 1955—1957.”

Lämna ett svar till Ulrika Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *