Tillbakablick 12.1954—1955.

Så var man då installerad på Jägarskolan I Kiruna. Fysisk träning varje dag. Ett evinnerligt springande i fjällterräng. Som bekant består den av stenig mark och mycket björkris.  För att inte glömma myggen, de största med en vingbredd på 30 mm. Ja så fortsatte det dag efter dag. Så småningom började träningsmarscher inför den kommande fjällmarschen. Vi började med en mil.  Inledningsvis fick vi  vada i iskallt vatten i 500 m. Och eftersom vi hade träningen förlagd nordost om staden så skulle uppför hela berget Luossavaara. Det såg verkligen oändligt ut. När vi var drygt halvvägs upp och det började kännas lite jobbigt så vek en kille från Småland ihop och det blev en kortare rast. Upp kom vi och när vi skulle marschera genom staden till Jägarskolan bad den medföljande överfuriren om noggrann marsch. Och vi satte i klackarna så gruset sprutade, överfuriren var mycket nöjd.  En vecka senare följde en marsch på 2 mil. Efter ytterligare några veckor  en tremils i gassande solsken. Halva sträckan bar jag dubbla packningar. En kille från Kattisavan klarade inte hettan. Datum för fjällturen närmade sig. Helt plötsligt var min goda form som bortblåst, och jag började bli efter på träningarna. Ganska snart blev det granskningsnämnden. Plötsligt blev jag en grupp 3:a och returnerades tillbaka till I 20. Jag var den förste att beklaga, eller hur det nu var.
Några dagar innan min återresa hade kaptenen ett “brandtal” för alla som skulle på  fjällmarschen. Det var varken  silkesvantar eller vackra ord.
Jag satt på logementet och log. Det årets marsch var den värsta någonsin.
Regn hela tiden, packning 35 kg blev av blötan nära det dubbla.
To be continued.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *