Tillbakablick 5. 1948—1949.

Hösten –47  arbetade vi oss i nordlig riktning. Vid jultid hade vi kommit till  Skohödalsbäcken. En ordentligt djup ravin. Där byggde vi oss en riktig matplats. Med 3 väggar och tak, av det ris som kom från träden vi huggit ner. Med en rejäl brasa blev det varmt och skönt så vi kunde torka de ibland genomsura kläderna. För när upplegan* rasade ned på den varma ryggen blev det snabbt genomblött. Efter nyåret 47—48 hade det kommit så mycket snö att vi fick hjälpa till att skotta upp vägar för körningen. Sedan i slutet av mars kom en ordentlig tö så då var det dags att skotta in snö i basvägen.**Ja allting tar slut så småningom. Det gjorde även andra halvan av vintern och vi nalkades våren. Huggning och körning tog slut när basvägen töade bort.
Så var det dags för  sk. sommarhuggning. Lite klenare träd som inte dög till sågtimmer. Avverkningen var förlagd till Långmyrliden. Allt virke skulle barkas  och arbetet räckte fram till slåtterdags på torpet. Så höst igen och snö. Nästa avverkning var 1 km. från hemmet. Granåsen hette platsen och det var skönt att ha nära hem för all energi förbrukades varje dag. Vintern 48-49  försvann snabbt iväg utan några större problem.  Snart blev det nya utmaningar.
När slåttertiden kom fick min bror och jag erbjudande om ett slåtterjobb på ett ställe som hette Fräkenbäck. Ett enstaka ställe mer än 2 km. från allmänna vägen mellan Överklinten och Robertsfors. Åkern var 9 hektar stor. Vi “hängde” upp allt hö och skulle åka hem. Ägarinnan av gården erbjöd mig då plats som dräng. Förra drängen hade förolyckats och änkan var sjuklig så hon hon orkade inte sköta ladugården ensam. Skall fundera på saken sade jag och åkte hem.
To be continued.
* Upplegan: All den snö som samlats på trädes grenar.  **  Basväg: Den huvudväg som användes av flera körare. Från avverkning till flottleden.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *