En dagsresa i inlandet.

I dag var det bestämt att min kära hustru och jag skulle göra en resa till en ort som heter Blattnicksele. Inte alls för att söka efter den brevvän jag hade där ungefär 1945 utan för att besöka en en affär där Maud Olofsson ( C )en gång handlat.
Nåväl vi begav oss i gryningsljuset och tog väg 363. Ja, väg var väl att ta i för det saknades varken gropar eller knölar. Tänkte samtidigt titta efter den såg där vi köpte all innertakspanel 1976.  Sågen fanns mellan Björksele och Vindelgransele. Men tyvärr hittade jag inte igen platsen.  I Vindelgransele kom en sällskapshund rusande ut på vägen med en lång lina efter sig. Min hustru som körde lyckades undgå att få jycken under bilen. Jag klev ut i regnet samlade ihop repet och hunden, såg ett par personer på en gårdsplan en bit bort. hunden hade lyckats rymma men det löste sig ju. Det visade sig snart att det var lite halvbekant folk som bodde där. Kunde samtidigt få information om sågen. Ägaren var död sedan många år och stället var så igenvuxet att jag inte upptäckte det. Det är märkligt vad tiden går. Trevligt ändå att åka efter en älv som inte är utbyggd, även om vägen är mindre bra.
Det tråkiga är dock alla tomma/öde hus som kantar vägen. Det verkar nog som det är meningen att inlandet skall dö ut.
Nog klagat så nu skall vi återgå till resans huvudsakliga ändamål. En kort presentation av Violas i Blattnicksele.

P7230007

P7230008

Violas startades 1932 av Viola Alenius född 1901. Dotter Magdalena Wallström övertog affären 1968. 
Magdalena som i dag är 74 år har arbetat i Violas i 60 år. Det mina vänner tycker jag är en prestation. Men tyvärr så verkar det som affären kommer att upphöra nu i höst.
Efter lunch i Sorsele, och sedan det nämnda besöket hos Violas efterträdare, gick resan vidare via Storuman till Lycksele där middag intogs hos Lorentuz restaurang.
Ps. Vi handlade en hel del hos Violas, och till mycket humana priser.

2015-07-23.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *