Ett försök i alla fall.

Har länge insett att min belägenhet inte är den optimala. Ett förmaksflimmer som effektivt bromsar alla ansträngningar.
Konditionen , eller delar av den; fanns en gång. Förfallet har ju pågått i många år. Inser nu att det är endast jag själv som kan, eller försöka, ändra på det. Har nu under ett par veckor lagt in några pass i veckan med lite intervallträning på motionscykel.* Börjar lugnt i 2 minuter, sedan högsta möjliga fart i 20 sekunder. Sedan 2 min vila/lätt tempo, 20 sekunder högsta fart o.s.v. I dag blev det 6x 20 sek. Totalt 14 minuter. Har faktiskt dom senaste 2 dagarna märkt en gnutta förbättring. Om det är träningen eller bönen som nu hjälpt mig en bit på väg, eller både och. Hur som helst så tror på bådadera.  Men det är inte lätt när jag har mediciner som bromsar både puls och flimmer. Det fungerar som en motor med hårt varvtalsreglage. Men jag skall nöta på i en takt som känns lagom. Läkarna har sagt att jag kan visst träna men att jag inte kan få upp pulsen nämnvärt. Men i dag var den som bäst uppe i 90 slag/min. Kan  vara svårt att räkna exakt eftersom flimret gör det orytmiskt ibland. Men fortsättning följer förhoppningsvis. Det kunde trots allt varit mycket värre.
* Samma cykel som jag vurpade med när jag fått den nya höftkulan!!

2 svar på ”Ett försök i alla fall.”

  1. Fint att du kan träna. Jag önskar verkligen att det skall gå markant framåt för dig när det gäller hjärtats funktion. Brukar läsa din blogg och känna mig lite hemma i bygden tack vare det.

  2. Hej igen Nils !
    Jag blir glad när jag läser dina små berättelser !!! Du fick mej att baka bullar häromdan tex. Vilket jag inte gjort på länge.
    ”En hoppfull fallfärdig Ljusbärare” verkar Du vara! Vet du, din blogg är den första blogg jag följer 😋

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *