Nära, nära.

I dag var jag en liten stund ute på vedbacken. Trots att jag de senaste veckorna lärt mig var gränsen går så var jag ytterst när att passera medvetandets gräns. Precis som när man släcker av all belysning en mörk höstkväll. Minns att jag började famla efter telefonen för att kanske hinna påkalla min kära hustrus uppmärksamhet. Men innan det lyckades så fick tydligen så pass mycket syre att lyset slogs på igen. Men att det var obehagligt är bara förnamnet. Men i kväll fick jag ett bra besked. Torsdagsmorgon denna vecka skall jag infinna mig på med. mottagningen fastande. Om då PK håller måttet så provas det med elkonvertering. Men vågar bara hoppas lite för den förra slog slint. Får nog be en bön för ett lyckat resultat. Om det inte lyckas, hemska tanke, då vet jag hur resten av mina dagar blir.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *