Efter flimmer,elkonvertering, varan +lite annat som dämpar farten har jag väldigt lätt för att bli andfådd. Men i dag måste det ha varit en lite mindre dålig dag. 
Detta är den brantaste vägen i byn, Käringåsen*, och vid första försöket i dag kunde jag ta mig gående uppför hela back utan att stanna och kippa efter andan. Är jättetacksam för det och hoppas att jag även i fortsättningen skall klara av det.
* Denna del av byn kan för länge sedan ha hetat Valbo. Namnet Käringåsen som det heter i dag kom troligen till för ganska länge sedan när en gammal trött gumma inte orkade gå uppför backen. 
Backen är betydligt brantare än vad bilden ljuger.
Jo, när min morfar kom till byn för att bosätta sig där hette det Valbo.