Tillbakablick.

Mitt första blogginlägg är från 2007 04 23 och handlade bland annat om min uppväxttid och mitt första år i timmerskogen. Skall därför återge valda delar för att belysa hur enormt slitsamt timmeravverkning var förr i tiden när allt skedde med hjälp av timmersvans (såg) yxa och transport med häst.
Utdrag: När man var  så där fem och ett halvt år fick man börja vara med vid slåttern. Dra fram virket till hässjorna samt dra den hemska slipstenen som var placerad mot en vägg som var solbelyst,  och slipningen av liar började oftast vid femtiden på morgonen.Men det fanns givetvis också tid till lek. Den sexåriga skolgången var i Vänjaurbäck en mil bort, men skolskjuts fanns. Minns att bilen under krigsåren var utrustad med gengasaggregat samt kolsäckar på taket.
Gick ut skolan 12 år gammal våren 1947. Nu hägrade ett fritt liv i skogen. Jag skulle bli huggare och tjäna egna pengar. Första huggningen var på kronparken Örålandet. I Guldgruvbergets lutning mot Öreälven var skiftet där min farbror var körare, terrängen var backig och mycket rik på stenblock. Snödjupet ungefär en meter och tallarnas diameter i roten ofta 40-60 cm.Kvistiga rackare som skulle sågas omkull, kvistas och dras ihop till högar vid hästkörvägen. Sådan skog finns inte i dag och hade jag inte varit med om detta tungsamma arbete så skulle jag i dag inte tro att en liten späd kille, egentligen fortfarande ett barn, skulle orka med detta. Sedan var ju lönen baserad på rent ackord så det dög inte att bara vara närvarande, det var bara prestation som gällde och trots slitet tyckte man att det var skoj och såg fram emot nästa dag och hoppades att man kanske kunde tjäna ihop en krona mer.
Men med tiden kom jag till insikt om att kroppen i längden inte skulle klara detta så till slut tog jag mig loss från skogsarbetet , men tyvärr för sent.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *