16 lååånga dagar….

har nu förflutit. Det onda elaka har börjat släppa lite och även om knäet känns som ett fotboll så ökar rörligheten allt eftersom.
Har varit ensam hemma sedan före lunch och kommer så att förbli tills fram emot halv nio i kväll. De sista orden som min kära hustru sade innan hon åkte var: Du far inte ut och kör bort snön med snöslungan: Kände ändå att nu börjar det vara dags att få komma ut en stund i friska nolaväre för det ingår ju i rehabiliteringen så jag vek fram isdobbarna på kryckorna och tog mig ut. Men det var en rackarns snålblåst och dessutom motvind.Snöslungan stod ju framme så jag tänkte till och insåg ju att jag kunde få draghjälp och dessutom något stabilt att hålla i. Det fungerade fantastiskt bra, snöslungan puttrade på i lagom takt och jag höll i och följde med.
Att det sedan sprätte bort lite snö här och var var ju bara en bonus.
Men det var oerhört skönt att få komma ut och röra på sig och allt gick väl.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *