Reprisläsande.

Har suttit och läst min egen blogg från sept/oktober 2010. Hade då från läkarhåll fått veta att att behandlingstiden för prostatacancern skulle bli ungefär 2 år och sedan ett uppehåll. I dag har behandlingen pågått betydligt längre, vid nästa inbokade spruta den 22 nov. har det gått exakt 2,5 år, alltså 11 sprutor till en kostnad av 42350 kr. Nog är det fint att det i detta land finns ett högkostnadsskydd, för utan det skulle det nog gå ganska dåligt. Halvårskontrollen har nu ersatts av ett årligt besök på Vårdcentralen för kontroll av PSA*, den tiden infaller vid kommande midsommar ungefär om dom nu kommer ihåg att kalla mig. Men det brukar fungera för det mesta.
* PSA står för prostataspecifikt antigen och är ett äggviteämne som finns naturligt i kroppen.  PSA finns i hög koncentration i sädesvätskan, men en del läcker också ut i blodet. Även en frisk man har alltså små mängder PSA i blodet. Med ett enkelt blodprov från armen kan man mäta mängden. 3mg/l betraktas som normalt i Sverige, 90% av alla män över 50 år ligger under ett PSA på 3,0 och resterande 10% har då ett värde över 3,0. PSA-testet gör att man upptäcker cancern 5-15 år tidigare. Förhöjda värde leder till provtagning på prostatan, där kan man sedan analysera vad sorts cancer det är.  I mitt fall var ju 4 av 8 prover positiva. Det vill säga att ena halva av prostatan var angripen i ett mycket tidigt skede, Men som doktorn sade “det är ingen snäll sort”, därför påbörjades behandlingen omgående. Ibland undrar jag vad som skulle ha hänt om jag inte propsat på att ta PSA-provet ungefär varje år. Kanske inte vetat något förrän problemen har varit stora. När jag fick diagnosen hade jag inga som helst känningar. Ja man kan ju bara spekulera och jag står nog hellre ut med vallningarnas problematik än sitter med en utvecklad cancer kanske till och med i skelettet.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *