Har nu gjort om den resa som jag gjorde för ganska exakt 63 (sextiotre ) år sedan. Det var nämligen då som jag lämnade tryggheten i barndomshemmet och begav mig ut i “den stora vida världen”. Men en sådan resa ger ibland något blandade känslor. För under tiden lever man ju i tankevärlden lite långt bakåt i tiden. Ingenting är sig riktigt likt, bebyggelsen har genomgått stora förändringar. Folk, som man kände i ungdomens dagar finns inte kvar och man vet inte ens om dom finns bland de levande.
Dom som tidigare läst min blogg förstår säkert redan nu att det gäller tiden för mitt drängjobb i Fräkenbäck åren1949-1952.
Åkte runt lite i Överklinten, där jag en gång hade många ungdomskamrater.
Kom först till det som som på den tiden var ett tegelbruk. Där kunde man/vi kalla kvällar smyga in och värma sig vid tegelugnarna.
Numera är det en toppmodern pelletsfabrik. 
Vid mejeriet i Överklinten brukade vi köpa kärnmjölk, en utmärkt dryck vid det varma slåtterarbetet. 
Kvarnen dit många hästskjutsar med säckar med korn gått för att omvandlas till mjöl. 
Folkets hus där man kunde gå på bio. 
Här vid korsningen kustlandsvägen/vägen till hamnen fanns det ett cafè där de alltid var en trevlig stämning.
Det var ett givet fikaställe vid cykelturer ner till Sikeå.
Min fru, som följt med, och jag har under denna resa logerat hos våra vänner på Österlundstorpet som är de enda som finns kvar/har kontakt med sen den gamla goda tiden.