Slåttanna-eller skördetid.

Varje gång jag känner doften av nyslaget gräs får jag nostalgiska tankar. Minns dom fantastiska somrarna, när man som barn/ungdom hade förmånen att få hjälpa till med slåtterarbetet. Man räfsade ihop hö så att händerna många gånger var fulla av
blåsor. Man slogs mot allehanda insekter.* Broms i fyra storlekar, stickmyggor, knott samt det verkliga gisslet svidknott( lantligt sviar`n. ) Senare, efter det att höet torkat, skulle det in i ladorna.  Då var det trampning som gällde för det skulle packas in hö ända upp till nocken i ladan. All spik i spåntaket, som stack fram på undersidan taket, gjorde att man blödde här och var på huvudknoppen efter ofrivillig kontakt med spikarna. Ack ja, vad går inte dagens barn/ungdomar miste om. Men förresten så sköts slåttern nu för tiden av en man och olika maskiner. Så var det med det.

* Lokalt fanns det en del avvikande namn på insekterna. T.ex. bromsen. Den största, som tog en rejäl bit av huden, kallade vi för hästbräms, sen vanlig bräms, båtbräms och får….bräms (censur) sen myggen, knorten och sviarn. Ibland kunde det komma en **gôrmstickar och då var att passa sig eller springa.

**Gôrmstickarns rätta namn är trästekel/gul trästekel.(urocerus gigas)  Denna stekel visar sig ofta när man är iskogen och gör en eld av trä som innehåller tjära. Tydligen är det lukten som drar till sig sådana flygfän. Enligt min minnesbild är nog stekeln ca. 4 cm lång och gadden är imponerande. Det är vad jag hittills hittat vad gäller identifieringen.
Trästekeln lägger sina ägg i i döda/döende ´träd eller träd med döda områden.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *