Dags att ge upp snart—eller?

Efter den hektiska gårdagen med alla bakbestyr var de begränsade kroppskrafterna helt uttömda. Efter en jobbig natt med delvisa syreupptagningshinder så följde trots allt en ny dag med nytt hopp. Efter att på alla tänkbara sätt ha manipulerat kroppen så har förmiddagen varit riktigt dräglig. Naturligtvis gäller det att förflytta sig i ett tempo som motsvarar syreupptaget. Med andra ord kan jag kalla det snigeltempo.
gräsklipparnisse

När jag ser bilden, av en gamling som med kryckans hjälp förflyttar sig själv och gräsklipparen, kommer osökt frågan om det  ändå vore bäst att ge upp?Men eftersom det sägs att: det blir aldrig för sent att ge upp så tror jag nog att jag sniglar på ett antal år till.
Förhoppningen att fortsättningsvis undgå flimret, samt att med läkarens hjälp få ordning på andfåddhet och lågt varvtal på pumpen.
Men tydligen är det en svår balansgång att hitta exakt rätt med betablockeringen. Men hoppet lever fortfarande så om ett par veckor kanske rätt balans uppnåtts.

 Men det jäste i alla fall bra.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *