Första besöket i Tannflo.

1947 flyttade alltså min moster och hennes familj från kronotorpet Rödingåsen. Färden gick till Tannflo, ca 10 km nedströms Näsåker efter Ångermanälven
Någon gång under 50-talets början kom jag på en lysande idè. Jag skulle hälsa på moster och morbror i deras nya hem. Ägde ju en motorcykel, sä hä va ba å åk.  Motorcykeln var en AJS 500cc,
inget fartåk jämfört med dagens maskiner. Men den toppade 135 km och nog räckte det efter dåtidens grusvägar. Kom fram till Tannflo som låg på norra sidan älven och irrade runt ett tag utan att hitta igen moster. Kom ner till en bondgård  högt uppe på nipan nära älven. Frågade en man om vägen och han pekade ut över älven och sade, du skall nog över till södra sidan. Nåväl, tog mej över och hittade till slut fram. Men det var ett aber, den där rackarns älven rinner ibland åt motsatt håll. Blev med andra ord “vill”, eller finare sagt desorienterad. Detta problem har följ mig ända sedan dess, beroende varifrån jag närmar mej Tannflo
Under besöket som förmodligen varade ett par dagar, gjorde jag någon tur i omgivningen med en passagerare på bönpallen. De ångermanländska vägarna var både leriga och kurvrika. Dessutom var det den dagen lite duggregn. Då hände det som inte fick hända, kedjan på mc:n gick av. Nu var goda råd dyra, ingen gård i närheten. Lyckades hitta ett par stenar med vars hjälp jag lyckades nita ihop kedjan provisoriskt. Tidpunkten för hemfärden kom.  Lämnade någonstans efter mej ena AJS-märket som satt på bensintanken. Det märket återsåg jag aldrig mer. Trots den provisoriska lagningen av kedjan tog jag mig hem, naturligtvis med en viss försiktighet. Men kuggarna på bakhjulsdrevet var så ordentligt nötta att i sista motlutet före hemmet på Myrliden fick jag springa bredvid och skjuta på. Men hem kom jag lyckligt med en erfarenhet rikare. Jag tyckte nog då att det varit något visst med det besöket.

Ett svar på ”Första besöket i Tannflo.”

  1. Jag minns när du kom
    Du kom med alla hyss som behövdes.
    Vi har nog inte lyckats utveckla så många själva men jag tror att du fortsatt.
    Ett jag minns särskilt var när du artigt gav mig smör på smörkniven och sedan drog till så bara smörklicken satt mellan tummen och pekfingret. Jag tror jag blev lätt upprörd
    Harriet har idag introducerat mig till din levande och intressanta blogg
    Nu får jag sysselsättning när jag ska läsa och minnas
    Nu undrar och Harriet och jag vem satt på bönpallen?
    (Harriet är i Övergran på genomresa)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *