Ny dag, nytt ljus, nytt hopp.

I dag var det alltså dags för den ständigt återkommande kontrollen. Alltid denna gnagande undran inför läkarbesöket och resultatet av provtagning, som skett före inställelsen på vårt fina lasarett.
Numera sker kontrollen för varje 6 månader. Och det lär väl fortsätta så länge som jag kan ta mig till läkaren. Tiden mellan kontrollerna går ju ganska fort trots allt. Men ibland finns ändå funderingar som om möjligen sjukdomen har tagit fart eller poppat upp någon annanstans. Men för det mesta känns det hoppfullt, men kämpar fortfarande med biverkningar av behandlingen. Men tendensen är att, efter snart 17 månader, det har blivit en liten förbättring. Vallningarna är inte alltid lika intensiva som första året, och vissa dygn så är det längre emellan. Så trots allt är jag vid ganska gott mod–för det mesta.  Och dagens besök gav väl inte någon anledning till oro. PSA-provet var noll komma nånting. Och prostataklumpen hade hukat sig ytterligare. Så enligt läkaren så var allting ok för närvarande. Men behandlingen, som sker var tredje månad, måste nog fortsätta ett bra tag till. Det går tydligen inte att i förväg bestämma någon viss tid utan läget framöver avgör- kanske.
Får jag nu ordning på övriga saker, så kanske om nåt år eller så, kan det bli riktigt behagligt.
Måste upprepa det fina ordspråk som jag fått tidigare:
Oroa dig inte, löser det sig har oron varit lönlös..
Löser det sig inte så har det också varit lönlöst att oroa sig. 
Ja, det går bra att säga så, men det fungerar inte riktigt alla dagar.

Ett svar på ”Ny dag, nytt ljus, nytt hopp.”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *