Enligt EU innehåller den fisk, som används till surströmming, för mycket dioxin*. Dispensen för denna sorts maträtt går ut 2012.
Så här skriver Livsmedelsverket: I surströmmingstider är det på sin plats att påpeka att denna fermenterade fisk, trots doften, mikrobiologiskt sett är en mycket säker fisk. Livsmedelsverket gjorde på sjuttiotalet försök att tillsätta matförgiftningsbakterierna Staphylococcus aureus, Bacillus cereus Clostridium perfringens. Ingen av dessa kunde växa till i surströmmingen. Man kan således dra slutsatsen att surströmming mikrobiologiskt är en mycket säker produkt.Däremot kan strömming tyvärr innehålla miljöföroreningar som dioxin och PCB**. Barn, och kvinnor i barnafödande ålder bör inte äta strömming oftare än 2-3 gånger per år.
Oavsett detta som skrivits så har jag och min hustru varit på Lycksele/Malå psoriasisförenings årliga surströmmingsfest. En synnerligen trevlig tillställning och som vanligt många trevliga människor. Ser redan fram emot nästa års fest.
* Dioxiner bildas i små mängder vid bl.a. tillverkning av kemikalier som innehåller klor och vid förbränningsprocesser, t.ex. sopförbränning.
** PCB är en industrikemikalie som hade många användningsområden. Förbjöds på 1970-talet. Användes bl.a. i transformatorer, fogmassor i hus och i färger.
Fakta: Livsmedelsverket.
Så här är det alltså. Läs och begrunda, ät och njut eller avstå.
Ett svar på ”Surströmming-säker mat.”
Kommentarer är stängda.
Surstömming är ju en delikatess
äter man för mycket kanske man blir less
Några surströmmingsfester man självklart gästar
utan att dioxinet en lemlästar
Men att de till sammankomster drar
är ju även det en fördel den har
Surströmmingen i goda vänners lag
så jag äter och njuter i fulla drag
Andra Eu länder behöver inte oroa sig
varför ett sådant ståhej
De behöver inte smaka
bara vi slipper den försaka