En liten strimma av hopp.

Behandlingens biverkningar har nu pinat mej i drygt 14 månader. Sista veckan har jag dock kunnat känna en liten liten förbättring.  Har t.ex. kunnat sova 2 timmar, ibland 3 innan jag vaknat av mina mini tsunamin. Kan man nu hoppas att hormonostaten* börjat fungera något bättre eller är det någon annan bakomliggande orsak? Eftersom biverkningarna av behandlingen jag genomgår borde ha avklingat efter 6-7 månader så hoppas jag ju på att allt är som det skall vara. Riktigt hundraprocentigt säker kan man dock inte vara, vid återbesöket som skall bli i höst får jag väl bekräftelse på hälsoläget. Får väl först avvakta nästa injektion som bli den 24 augusti. Förhoppningsvis får jag efter den behålla den lilla förbättring som finns just nu. Om inte, ja då får jag  leva med det.
* Det är en jämförelse med bilens termostat som fixar den jämna temperaturen.

Ett svar på ”En liten strimma av hopp.”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *