Tråkigt—men nödvändigt.

I dag kl. 10:17 förklarade veterinären att : Nu är Milou inte i livet längre. Då hade den första sprutan sövt hunden och sedan han fått den andra sprutan direkt i blodet så stannade hjärtat efter en kort stund. Oj vad jag har varit ledsen. Men det var ett måste för Milou var nog obotligt sjuk. Veterinären, en semestervikarie från Stockholm, var mycket mycket sympatisk och lotsade mig ut bakvägen från kliniken. Milou fick åka tillbaks i skuffen. Hade ingen brådska att begrava så
skuffluckan fick vara öppen tills hunden kallnat och att jag var stensäker på att han var riktigt död.  Såg en stund senare att vår katt hade hoppat upp på kanten till skuffen och satt och tittade ned på den döda hunden. Sedan försvann katten, undrar om hon förstod och tyckte att det var bäst att hålla sig undan.
P7040006
Måste berätta vad min fru upplevde. Medan jag var på veterinärkliniken så satt hon vid datorn och gjorde en del arbete. Plötsligt hörs ett ljud som låter som när Milou kom och ville något. Reflexmässigt vänder hon sig om men Milou är ju inte hemma. De 2 sista andetagen var speciella och tidsmässigt sammanfaller de olika händelserna. Fick veta detta när frugan kom hem från kvällsapasset på kupan.   ????

3 svar på ”Tråkigt—men nödvändigt.”

  1. Jättefin grav, han kommer få det fint i himlen- där han är som valp pånytt! (Jag tycker om att tänka så när jag saknar någon iallafall:) Vi har begravt våra hundar på ett speciellt ställe hemma, och när man går förbi skickar man alltid tankar till dem och kommer ihåg alla fina stunder! Kram!

  2. Förstår att det har varit en jobbig dag, det blir konstigt då man måste skiljas från en kompis som följer en i vått och torrt.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *