Nostalgi.

1948 om våren då fick jag lämna arbetet. Det var dags för en termin snickarskola.
Det första, och enklaste, jag tillverkade var en lite bokhylla att fästa på väggen.
Den ser ju rätt enkel ut men jag skulle lära mig sinkning. Och när man kom från timmerskogen så var ju i mitt tycke sinkning rätt svårt. Den  var visst också halvt dold vilket gjorde det hela mer komplicerat.
De senaste dagarna har jag kommit till insikt om att en vacker dag måste jag lämna huset och alla byggnader. Om det tar 1  eller 10 år  har man ju inte en susning om. Men har också insett att det sparas alldeles för mycket av det man kanske kan tänkas behöva någon gång.  
Så nu har jag börjat röja i garage och vedhus. I två dagar har jag hållit på och är ändå inte klar.
Det blev en tur till bränngropen i dag.  Tisdag blir det lugnare för då skall den där erbarmliga sprutan tas som skall hålla smågnagarna i sovande. Men sen fortsätter röjet med källarförrådet.
               Nu kommer det här med nostalgin. Hade nog lyckats få ihop bokhyllan bra med bara lim och sinkning. För när jag skulle skiljas från den i dag och förvandla den till brasved fick jag använda släggan. Det kändes väl så där men det föll inga tårar.

Så här såg mitt första snickeriförsök ut.

En gammal rubank där hyvelstålen var borta blev också ved.