En strimma av hopp—ett litet ljus i mörkret.

De envisa biverkningar som plågat mig de senaste 8 månaderna verkar äntligen ge med sig en del.
Den senaste veckan har jag äntligen fått sova så pass mycket som 3 timmar i en följd.  Eventuellt kan det förstås bero på att verkningarna av föregående spruta avtar. Men det visar sig den 24 februari när det är dags för nästa injektion. Vad som nu stör nattsömnen är en riktigt otäck halsinfektion. Har hostat oavbrutet i mer än en vecka, när jag väl somnat vaknar jag av att det är tätt i halsen. Sedan har jag “tappat” rösten för tredje dygnet i följd, bara det är inte så kul. Undrar ibland om jag någonsin kan få känna mig pigg. I morgon skall jag försöka få en tid hos läkare på HC. Skall även höra efter om man vaccineras mot lunginflammation.  Det har varit lite för många de senaste  16 månaderna. Om det nu finns någon hjälp att få ska jag sluta klaga och skriva om någonting trevligt och/eller intressant. Så det är meningen att det skall vara slutklagat, men konstigt  nog känns det alltid en liten gnutta bättre om man får “dela med sig”.
Men jag litar ändå på skriften som säger: Ingen människa skall läggas på större börda än vad den orkar bära.

Kategorierom

Ett svar på ”En strimma av hopp—ett litet ljus i mörkret.”

  1. Hoppas rösten har kommit tillbaka, för imorgon blir det nya tag vid hyllorna på ICA/ Klaga det är viktigt för annars är det ju ingen som vet vilket aber du går igenom, och dom som inte orkar lyssna kan ju stänga av. Mitt största problem som jag haft tills nu är fotsvamp på Hunden, inget jfr med vad du har. Men iaf det är på tillbakagång. HA DE

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *