Att ringa eller inte ringa.

Pratade häromdagen med en viss person som tyckte: Ringa det är ju antikt, det skall vara mejl, msm eller sms. Kom då att tänka på min barndom. Byn där jag växte upp bestod av 3 gårdar på ett par stenkasts avstånd ifrån varandra. Om man ville ha kontakt med grannarna, och såg dom ute, så kunde man i bästa fall ropa till varandra. Om far och mor ville ha iväg ett meddelande då fick jag som var yngst knalla iväg med budskapet. Sen fick man ett svar med sig hem.
Ibland hände det att far vill ha ett meddelande till sin bror Torsten (min farbror) Det var en sträcka av tre km genom skogen. Och om det ville sig illa, när jag sprang genom skogen, så hände det ibland att jag ramlade och slog mig ordentlig. Då kunde jag plötsligt hade glömt meddelande/svar
och då var det bara att börja om från början. Det underlättade när äntligen telefonen kom. Och nu sjunger den fasta telefonin på sista versen i småbyarna. Det är mycket som händer/har hänt under en mansålder. Man undrar ibland om det där med “landsbygden skall leva” bara är en fras som tas fram vid val eller annat lämpligt tillfälle.

3 svar på ”Att ringa eller inte ringa.”

  1. Telefonen får bli hur antik den vill jag ska tjuras med att använda den även om ingen annan gör det 😉 Jag ser dig framför mig när det är bråttom i skogen och vilket elände att glömma bort sitt meddelande. Hade jag måstat springa så hade jag blivit elitlöpare för jag har minne som en guldfisk…. Oj vad jag hade fått springa. Men å andra sidan så hade nog i så fall mina föräldrar använt min broder för han är ju faktiskt yngre…. att jag inte tänkte på det. Jag hade nog suttit hemma och väntat på att telefonenskulle bli uppfunnen helt enkelt 🙂

  2. Ett telefonsamtal kan i mitt tycke aldrig bli antikt! Finns väl inget bättre än att höras av då och då, just via telefon :)! Nog är det skönt med utveckling ibland, skönt slippa gå så långt för ett meddelande :)! Kram

  3. Följer med stort intresse dina fabuleringar. Just nu på Solkusten i Sydspanien för att slippa mörker osc slask!
    Jag kännerr igen det mesta i dina historier och vi

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *