Solskenshistoria- eller hur.

Sitter och tittar på klockan för det är snart dags att ge sej iväg på de dubbla kontrollerna på lasarettet. Passar på att återge en, i mitt tycke, riktig solskenshistoria.
Var på vårdcentralen för ca. en och en halv vecka sedan. Satte mig i väntrummet och i stolen bredvid satt det en yngre dam med sin son som såg ut att vara ett par år.
Då kommer en sköterska fram och och säger ett mansnamn. Samtidigt tittar hon frågande på mig.
Innan jag hinner reagera säger damen i stolen bredvid: Det är min son han är född 08. Då säger sköterskan: Jag tittade efter en gammal farbror. Jag såg genast det roliga i detta så jag säger till sköterskan: Ser jag ut att vara 103 år?  Får inget svar utan hon ilar iväg. Hon passerar flera gånger till där jag sittar men tittar alltid bort . Tyckte ändå att detta lättade upp stämningen betydligt. När jag kom hem ställde jag mig framför spegeln och kollade. Visst ser jag gammal ut , men inte riktigt i mitt tycke ser jag ut som 103 år. får väl lägga ut ett foto för bedömning men nu måste jag ila.

2 svar på ”Solskenshistoria- eller hur.”

  1. Jo, den var kul den! Det är inte alltid lätt det här med ålder. Och inte speciellt nuförtiden då små barn heter likadant som gamla gubbar… Men 103, nja SÅÅ gammal ser du inte ut att vara!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *