Vad var det med älgen.

I det jaktlag där jag en gång deltog  var det brukligt att efter första jaktperioden tillåta s.k. fri kalvjakt. Det betydde att när inte lagjakt bedrevs kunde man, efter att ha meddelat jaktledaren, gå ut i skogen och försöka skjuta en älgkalv. I de fall att det lyckades så betalade man en avgift till viltvårdsområdet och kunde sedan behålla bytet. Jämfört med att sitta på pass  var detta verkligen jakt. Och hade man dessutom en hund då var ju lyckan fullständig.
Under 90-talet medan jag ännu ägde  en hund  så var jag en dag ute på den “fria jakten”. Åkte in efter Rågångsvägen tills jag kom in på “vårat” område. Parkerade och började sedan gå upp mot Långmyrliden i sakta mak. Hunden stack iväg och efter 20 min hördes långt borta ett präktigt ståndskall. Skyndade mig iväg för det kan ibland bli kortvariga ståndskall om det är ko med kalv.
För kalvrackarn brukar ha svårt att stå kvar. Snart kunde jag lokalisera var hunden höll till. En bit ovanför Långmyren fanns en höjd med ungskog, och där skällde det oavbrutet. När jag var ca. 40 meter ifrån kunde jag mellan träden urskilja en stor brun massa med yviga horn. Till min besvikelse
var det ingen älgkalv utan en stor tjur. Nåja, jag kan väl krypa fram och räkna taggarna när jag ändå är här, tänkte jag. 10 meter från älgtjuren lade mig i den mjuka mossan. Tjuren stod absolut stilla och jag kunde ostört räkna och kollräkna taggarna. En mycket ovanlig krona med långa spretiga taggar. Det var sjutton taggar och jag tänkte att den här kronan kommer jag alltid att kunna känna igen. Efter 20 minuter började jag tröttna så jag reste mej upp för att skrämma iväg älgen. Gick närmare och började slänga små stubbar på älgen. Fortfarande ingen reaktion, Så jag beslöt att gå med vinden mot älgen. Då hände äntligen något. Men inte vad jag tänkt. Den stora tjuren började gå mot mig. På fyra meters håll brände jag av 9,3×65:an tätt ovanför huvudet på älgen.
Men den fortsatte mot mig. Då tog jag till harvärjan tills jag kom i  skydd bakom ett större träd. Älgen hade då stannat igen. Tog mig upp till Myrliden och telefon* för att kolla om angränsande jaktlag hade haft någon påskjutning. Men inte, och hunden kom så småningom tillbaka och vi åkte hem.
Två år senare var jag ånyo ute på samma område och i samma ärende. Hade bara gått ett par hundra meter från vägen då jag såg något långt och vitaktigt inne i snåren.  Blir nyfiken och tittar efter. Där, inkilad mellan några smågranar ligger resterna av en älg. Hela ryggraden med hals och huvud sammanhängande. Och kronan kände jag mycket väl igen. Tydligen hade nog älgen varit sjuk och var på väg ner till ån och vatten men dog på vägen dit. Lite tragiskt kan tyckas, hoppas bara att lidandet blev kortvarigt.
* Innan jag hade mobiltelefon.

3 svar på ”Vad var det med älgen.”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *