Skolstarten 1947.

Hade hunnit bli 6 år, 7 till jul,  och det var dags att börja skolan. Småskolan var en mindre byggnad där årskurs ett och två höll till. Skolskjuts från Myrliden till Vänjaurbäck där skolan var belägen*.
Från dom två första åren minns jag bara en sak. Det var när jag gick tvåan. Då hade mamma lindat på mig sådana där skoband som man använde i skogsarbete och när det var djup snö. Man började linda runt skaften på skorna och en bit uppför benen. Effektivt, man slapp få snö i skorna, mej oj vad jag skämdes. När jag klivit ur skolbilen så ställde jag mig lite på sidan om. Täckte  skobanden med snö men till slut var jag ju tvungen att gå in. Men det var ingen som sade något.
Årskurs tre började sålunda 1949 och då fick jag flytta till storskolan. Ett större rum med fyra bänkrader för fyra klasser. I korridoren skulle vi vara uppställda i en rad och knäpptysta när läraren kom. Han bodde i en gård knappt 50 meter bort och varje rast gick han dit. När han kom tillbaka luktade det läkerol. om honom. Så här långt efteråt så kan man nog misstänka att var till sin rökruta. Nåväl, på kommando marscherade vi in till våra platser. Ordningen uppehölls nog med rädsla för lärare. Behövde men t.ex. besöka utedasset så fick man räcka upp handen och vänta till läraren tillät en att fråga om lov. En händelse från när jag gick i fyran. Det fanns den tiden något som hette knallkorkar. En liten grej av kork som innehöll någon form an laddning. Dom större grabbarna lurade mig att det skulle var skoj om jag detonerade en sådan när magistern kom.
Dumt nog gjorde jag så. Precis när magistern kom in stampade jag på knallkorken, och det smällde rätt bra. Majen sa inget utan gick bara fram till mig och gav mig en sinkadus som varit värdig Ingo.
Men jag höll mig på benen och enda tanken var: måtte han inte berätta det för far och mor. Men inget mer hände och jag kände aldrig något hämndbegär hellre. Dag lades till dag och till slut var de sex åren förbrukade.
*Under alla åren var det egen matsäck som gällde. Man satt i korridoren och gnagde på det man fått med sig. Vid högtidliga tillfällen kunde man få med sig en tjugofemöring. Då gick man stolt in till Sjöströms, handlaren, och köpte korv eller ett paket mariekex.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *