Rodelbanan—-en riktig höjdare.

Förmodligen var det bobåkarna på OS-vinterspelen 1980 som inspirerat. I alla fall så började jag en nyårskväll att bygga en liten rodelbana på tomten. Började med att skotta upp en bana i den djupa snön samt lägga upp vallar i kurvorna. Sedan spruta på vatten och trampa ihop snön och låta den frysa. Hade god hjälp med att trampa/packa av min fru. Efter många kvällar och nätter med justeringar och avjämningar* var det dags för barnen att provåka.  Hade byggt en startramp som var 3 meter hög uppe vid tomtgränsen. Banan gick förbi husknuten, över gårdsplanen och nedför den banta slänten ned mot vägen. Vidare efter vägdiket tills farten tog slut. Som bobbar användes remsor av oljehärdad masonit** 30cm breda och ungefär 1,2 meter långa. Man satte sig på skivan tog tag i framkanten. När den böjdes upp fick man ett lagom brätte. Det funkade fint men farten var inte tillräckligt hög. Då tog jag ett snack med grannen och vi flyttade startrampen upp till
hans tomt på en platå som fanns där. Då ökade fallhöjden med ett par meter och sedan blev banan mer än 80 meter lång. Efter att banan försetts med ett istäcke hela vägen så blev farten riktigt bra. Måste ständigt öka höjden på vallen i kurvorna, för ju snabbare det gick desto högre upp kom man i kurvorna. Vi körde till och med klubbmästerskap i  olika klasser. Tidtagaren satt uppe på hustaket där han kunde se både start och mål. Med utgång från banlängd och tid kunde man räkna ut att genomsnittsfarten låg runt 45 km/timmen från  stillastående start. Det betydde nog att i kurvan nere vid vägen så kanske toppfarten låg runt 50/60km. Vallen blev efterhand 2 meter hög***för att undvika avåkning in på vägen.                                                                         Så småningom var det lika många vuxna som barn/ungdomar som åkte varje kväll.  Vid klubbmästerskapen var det en riktig folkfest. Det var ofta folk från stan som kom. Förskolan i Fredrika bokade tid för att få åka den beryktade banan. Men dom hade lite otur för den dagen var det någon plusgrad och då sög skivorna lite i underlaget.
* I slutet på februari blev det tö och delar av banan förstördes. Men den byggdes snabbt upp igen.** Fick skaffa många skivor för att alla skulle kunna åka.
*** En händelse  som ändå slutade lyckligt. Min och grannens fru åkte tvåmans bob.  Dom fick upp en hiskelig fart. I sista kurvan kom dom, trots den två meter höga vallen, ända upp på kanten. Skivan skar fast och dom slungades iväg långt efter banan. Skyndade mig dit och ser till min förskräckelse att grannens fru kommer krypande på alla fyra. Då blev jag lite skraj. Men det visade sig att hon tappat glasögonen, så det var dom hon sökte. Så kvällen slutade ändå med glada skratt.

Ett svar på ”Rodelbanan—-en riktig höjdare.”

  1. Det där minns jag med glädje och fart! Minns t.ex. när vi fick möte i diket då en skoter körandes av en av byns unga män brummade fram… Han fick höra precis vad banarkitekten tyckte om vägvalet 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *