Kiruna flygplats—utbyggnad.

1971 hade min arbetsgivare, AB Nils P. Lundh, räknat till sig ett jobb i Kiruna. Flygplatsens startbana skulle förlängas i sydlig riktning och i och med detta  även inflygningslinjen. Terrängen i sådan fjällmiljö bestod som vanligt av stenig mark/myr vatten och björk/videris.
Åkte upp i maj månad 1971. Efter en evighetsresa efter devis slingrande grusvägar så kunde jag skönja staden. Kände ju igen mig något sedan tidigare.( www.knaften.se/historia/lumparominne)
Åkte ut till fältet där arbetsplatsen redan var etablerad. Första veckorna använde vi kontorsbodarna till nattlogi. Meningen var att vi i arbetsledningen skull skaffa annan bostad för att sedan ta upp familjerna, vilket också skedde. (www.knaften.se/historia/en nostalgisk resa)
Resan hem över helgerna (110mil t.o.r.) tog 6 timmar enkel väg med ett stopp för tankning/toalettbesök. Så nog var det skönt att få upp familjen. Medan vi sov i bodarna på fältet behövdes ingen väckarklocka. Varje morgon kl 06:00 startade en DC 9:a och passerade över oss med inte allt för många meters marginal. Arbetet flöt på bra och det jag minns särskilt var att ett litet hus med instrument skulle flyttas ut efter nya inflygningslinjen. Instrumenten var då 1971 värda en halv million. Sedan misslyckade försök gjorts fick jag uppdraget att att flytta huset. Hittade 2 tillräckligt grova och långa tallar. Högg ner dom och byggde en kälke. Placerade huset på och spände för en bandtraktor. Transporten gick bra tills det var ca 15 meter kvar till de tidigare gjutna betongfundamenten. Det var så blött att bandaren började sjunka. Skaffade en hög med grova plank och 2 tums rörbitar. Sedan rullade vi huset för hand framåt och åt sidan och till slut stod huset på plintarna. Och helt oskadat. Fick lämna Kiruna den sista augusti det året och nog kändes det bra.  Men det mest bestående var nog ändå midnattssolen.  Efter ett kortare mellanspel på två andra arbetsplatser så hamnade jag  på hemlig ort i december samma år.
(www.knaften.se/gamla jobb/betongjobb vintertid)

En parantes som kanske inte hör hit men kanske belyser hur det var att ligga ute. Bilersättning för körning i tjänst var 250 kr fast per månad + 2:05/mil 1971.
I början på 1980 talet var det 300:- fast + 9:60/mil.
Då slog taxeringsmyndigheterna till. Samtliga tjänstemän på utejobben skönstaxerades 2 år i efterskott. Dessutom även straffavgifter. Svårt att  leva upp till de krav som ställdes angående  bevisning av tjänstekörningens exakthet. Det blev både dyrt, irriterande och onödigt.  Den utlösande faktorn var att en person i kåren hade “yxat till det” en längre tid.
Men det ju klart att taxeringsnämnden gjorde ju bara sitt jobb likväl som alla andra gör sitt.
Men man lärde sig ju alltid något.

3 svar på ”Kiruna flygplats—utbyggnad.”

  1. Midnattssolen ja, den är ju fin- när den är framme! Nu är det regn och regntunga skyar. Ca 10 grader och detta ska vara i en vecka ungefär.

    Just nu saknar jag kända människor, den gofika och sverige så jag kan dö.

    Varför ska så mycket i livet handla om pengar?

    Godnattkram från en sliten Annie.

  2. Intressant att läsa, även om jag inte minns något alls från den tiden…

    En annan sak, jag fixade länkarna till dom andra inläggen som du lagt in. Ta ett snack med din it-kille så kan ni nog diskutera fram hur du ska göra för att länkarna ska fungera varje gång

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *