Nostalgi—Minnen från Robertsfors.

Första gången jag såg den stora vattensamling som kallas havet var från Stantorsberget i Robertsfors. Min äldre bror och jag var sommaren 1949 och skötte slåtterarbetet i Fräkenbäck. En dag då vi var lediga åkte vi ner till bruket, och vid det tillfället gick vi upp på berget. För en inlandsbo var det rätt fascinerande att se de stora båtarna borta vid horisonten. Sedermera blev det ju fler besök både i Robertsfors och i Sikeå. (www.knaften.se/historia/sommaren..)
Stantorsvallen besökte jag en gång när Robertsfors realskola spelade mot Åsele i någon skolturnering i fotboll. En ytterst jämn match som Åsele vann via straffar. Om inte Robersfors mest tekniske spelare, Karl-Axel från “Klinten”, hade fått sådan benkramp hade kanske utgången blivit en annan. Hemmalaget hade även en “klack”som hejade på Åsele, jag minns mycket väl deras avslutningsramsa efter förlusten: Vi fick stryk av eget ris, men av skadan blir man vis. Tänk att vissa saker minns man som om det vore i går.  Senare på hösten blev det också en vecka på sjukstugan. Det fanns också fina äppelträd i trakten av mårsgår´n och i höstmörkret kanske det följde med någon”fallfrukt”.
Efter ett par år “i förskingringen”bar det av hemåt till Lappmarken. Men under de åren hade jag fått många jämnåriga bekanta ifrån Sikeå, Robertsfors, Överklinten, Korssjön, m.fl småbyar.
Ibland så undrar jag vart alla tagit vägen. Det är en lucka på över 50 år. Vet att en del blev lärare, några yrkesmilitärer, Men de flesta har jag inte en susning om. En person som jag på senare år tagit upp kontakten med verkar i turistnäringen tillsammans med sin fru.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *