Hästliden– på kronoparken Älgålandet

Från detta område, som är belägen mellan Knaften och Hedlunda grovt räknat, har jag en del minnen ifrån. Dels som timmerhuggare och dels som hallonplockare. När det gäller huggningen så var det en sommar alldeles i början av 1960. Skogsbolaget Bowaters hade köpt en stämpling just på Hästliden. Alla träd som inte höll måttet som sågtimmer skulle huggas och rundbarkas samt efter torkning läggas ihop i stora högar. Timmerträden skulle avverkas först i oktober. Sommaren  var riktigt varm och det var stekande sol nästan varje dag. Träden , som i detta fall  var endast gran, var typiska för Hästliden, välkänt risiga. De värsta exemplaren låg efter fällning så högt att man fick börja med att kapa kvistarna för att få ned trädet i arbetshöjd. Nåja arbetet blev klart i alla fall.
              Öster om denna avverkning bröts senare en skogsbilväg in. Under 1980-talet fanns där ett hygge på mer än 100 hektar. Där var det bästa hallonställe som jag någonsin skådat. Hela hygget var smockfullt av hallonris med stora fina friska bär. Vi hade under några år bekanta som hälsade på oss under flera dagar. Vi plockade heldagar och om det regnade var det bara regnställ på. Ett av åren höll jag räkning på antalet litrar bär som min fru och jag plockade. När vi passerat 120 liter gav jag upp räknandet. Men att mäta hallon i litrar och löst mått blir inte riktigt rättvisande. Om man gör om det till kilon skulle jag väl tro att det blivit någonstans runt 50-60 kg. Vad skall man då med så mycket hallon till? Bra fråga , men dom tog i alla fall slut så småningom, men det tog många år och mycket bär blev bortgivna. Denna bergsträckning där även Tuggenliden ingår har varit ett paradis för hallonplockning. Men nu har ny skog vuxit upp. För närvarande är det Grankottarliden som är aktuell, men i somras var bären så dåliga att vi tullar på lagret i stället.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *