En riktig djupsnövinter.

Det var ungefär i mitten av 1950-talet. Skogsbolaget Bowaters hade köpt en stämpling i närheten av Gäddträsk. Det var på Klaras skifte uppe på Sör-Vinberget som ligger mellan Gäddträsk och Byssträsk. Far och jag skulle avverka den stämplingen. Vi hade hört ryktas om att i de trakterna var det bara finskog, d.v.s. nästan inga kvistar på träden. Vi kom dit dagen efter trettonhelgen det året. Tog på oss skidorna och åkte upp till avverkningsplatsen. Å nog rackarn hade ryktet talat sant. Det var sådana där lånslängtallar men en minimal krona. Klev av skidorna för att sätta igång. Med ens så hade man snö ända upp till armhålorna. Det visade sig att snödjupet var 120cm, i jämnhöjd med bläckorna som visade vilka träd som skulle tas. Det var nästan lite chockartat med snödjupet. Tydligen var Vinberget ett riktigt snöhål.
Det var bara att bita ihop och börja skotta fram roten på träden. Det sa bara svop när tallen sen landade i djupsnön, sedan såg man bara någon enstaka kvist som stack upp ur snön. Det hade snöat ett par veckor i följd så snön var så lös att dom stora tallarna åkte nästan ända ner i mossan. Så det var till att skotta ingen. Så kämpade vi på till i slutet av februari då det kom en rejäl tö och det blev skare. Då lekte livet igen.
Mannen som hade hand om körningen hade en Fiat bandare med en lång lastkran. För att få fram stockarna inom räckvidden för kranen så fick man dra ut en stor timmersax, fäst i en vajer, och haka på stocken. Föraren drog i en spak och i ett huj drogs stocken in.
Under senare delen av avverkningen  så fick jag vikariera  som vajerutdragare. Man sprang som en tätting ut med saxen. Föraren som var het och alltid hade bråttom rykte ibland i spaken innan jag knappt hakat på stocken, så många gångar var det nära att jag slagits omkull. Det var nästan att springa för livet. Men avverkningen blev klar till slut, jag klarade livhanken, och den tiden är som allt annat : Ett minne blott.

3 svar på ”En riktig djupsnövinter.”

  1. Du skriver medryckande Nisse…både Göran o jag skrattade gott då vi läste om hur du fick springa nästan för livet med timmersaxen….och snödjupet var givetvis ett hinder som gav många extra arbetstimmar….skönt att detta var på den tiden då knäna var friska.
    Bra att vi som gamlingar har fått det lite limdrigare….

  2. Ja nu har du piffat till sidan igen, det blev passande till årstiden. Ang stämplingar och trädfällning, det var mycket mer slit på den tiden. Kanske var det skonsammare mot miljön men inte mot arbetaren. Det var bara så att man lärde sig att man måste jobba för pengarna.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *