Ett telefonsamtal kan betyda mycket.

I kväll när jag som vanligt satt vid datorn och bl.a. tittade på startlistorna från Gävletravet hände något trevligt. Telefonen ringde och jag hörde en mycket välbekant röst. Det var en kollega från den gamla goda tiden när vi båda arbetade för N.P. Lundh. Tyvärr så blir det ju alldeles för sällan som någon av oss tar kontakt. Det var verkligen upplyftande att få prata om, som det oftast blir, *gamla minnen*.  Efter att först ka kollat in hälsoläget och ev. krämpor på varandra så gled samtalet in på gamla jobb. Det började som sig bör om armbågakroken vid Universum. Där började min kollega sin anställning hos Petter. Varför den heter så är en väl bevarad hemlighet.
Ja så passerade olika objekt revy. Anderstorps idrottsanläggning, där vi sprang 100 meter på ca 12 sekunder med gummistövlar och overall( manuell tidtagning) Badmintonspel i minusgrader då bollarna av plast hade verkligt kort livslängd. Många många andra roliga saker koms i håg. I slutet kom vi in på stålverk 80 och dom trevliga middagarna i kontorsboden där jag agerade kock. Ja det var mycket mycket trevligt och upplyftande. För en stund så kändes man 20 år yngre. Men även det trevliga har ett slut så när domningarna i *telefonhanden* blev för besvärande så avrundade vi samtalet med att “nästa gång vi hörs får inte dröja lika länge”.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *