En tröttsam skidutflykt.

I tidernas begynnelse, eller i begynnelsen av min tideräkning, var jag en av två grabbar som i optimistiskt otänkande begav sig ut på en dåligt planerad och tröttsam skidtur.
Minns nu inte riktigt årtalet men det kan ha varit vintern 1948/49.  Hade en kamrat som även han var duktig i skidåkning på någorlunda uppåkta spår. Vi hade  ett par sekundstrider på en del mindre tävlingar. Emellertid och emedan så bodde kamraten i Vänjaurbäck.,  där vi även gick i skola. Vi hade kommit överens om  att från mitt hem på Myrliden åka skidor *tvars å lann till Lycksele.
Turen började med att Kamraten åkte de nio kilometerna till mej på Myrliden. Så började färden mot Lycksele. Om lös snö var det gott om och skidspår var det ont om. Färden gick först mot Rödingträsk och det gick ju bra för dit var det mest **meluta. Sedan ner mot Öreälven var det rejält brant. Lössnön yrde ända upp till öronen, och efter några minuter var vi nere vid ån. Då började strapatserna. Vi hade valt att åka ungefär där den beryktade smörbanan gick. Halvvägsberget är ordentligt brant. Höjdskillnaden är ca. 180 meter. När vi hunnit en bit uppför berget så började vårsolen värma. Det blev sursnö och svetten rann i strida strömmar om skidåkarna. Men vi skrapade skidorna otaliga gånger och tog oss upp. Sedan blev det lite bakland ett tag med kallsnö men lössnön gick en bra bit uppför benen. Men sedan när vi kom ut på myrarna i närheten av Mossvik då slog dagsmejan till. Vi fick lov att ta oss till landsvägen och med skidorna på axeln så började vi traska på mot Lycksele. då hade  vi ungefär 6-7 km kvar. Men vid Tannbergskurvan tröttnade vi att bära skidorna och ställde dom bredvid vägen. Ja vi tog oss till stan och väl där så bestämde vi oss ta bussen hem  på kvällen. Det var ganska skönt, bussen stannade där vi hade skidorna så vi fick med oss dem. Kamraten fick åka ända hem , men jag fick kliva av vid Hornmyrvägen och ta på skidorna igen. Minns väl att de 7 kilometrarna tog över en timme. Det var skönt att få krypa ner i sängen sedan.
*Tvars å lann= fågelvägen. Den var i det här fallet 20km. Men med de kringelekrokar vi åkte så blev väl sträckan 24-25km. 
** Meluta borde väl alla veta. Men ändå = Lutning i färdriktningen.

Ett svar på ”En tröttsam skidutflykt.”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *