Blomsterhandlarens springpojke.

Åren 1950/51 arbetade jag som springpojke. Ett kortare period (“vick”) i en livsmedelsaffär, sedan hos en blomsterhandlare. Det var ju oftast jobb även söndagar. I regel var det att frakta blommor till kyrkan och arrangera dessa för begravningsakten.
Denna söndag hade det vräkt ner massor av snö så det var även snöskottning på programmet. Garaget till “likbilen” var beläget i närheten av gamla Volvo. Blomsterhandlarens son och jag skulle ta oss dit och skotta, för bilen skulle användas den dagen. Innan vi går så säger jag till chefen. Skall vi ta ner bilen när vi är klara. Det var ju bara skoj och handlaren skojade tillbaka. Han sa bara ,javisst. Ingen av hade någonsin ens provat på att sitta bakom ratten i en bil. Vi skottade klart men sen började vi fundera på vad handlaren sagt. Sonen visste hur man startade bilen så vi bestämde oss för att försöka. Jag som var två år äldre skulle sitta bakom ratten. Ut ur garaget gick bra och gatan ner mot seminariet (Johan Skyttes) till storgatan. Vid Stenbergska tomten skulle vi svänga för via Hamn komma Parkgatan upp till affären. Men där vid Johan Skyttes väg var det en jättesnövall upplogad. Tänkte att nu gäller det att gasa på.
Allt hände på en sekund. Hann inte riktigt med och plötsligt var bilen helt inkörd i snömassorna mot staketet. Snabbt ut  och vi skottade frenetiskt. Kyrkklockorna ringde in för fullt . Mycket folk på väg till högmässan passerade och tittade förundrat på oss. Då kom en person som jag kände igen. En chef på en av bankerna i stan. Bad honom om hjälp, han satte sig bakom ratten och vi två andra sköt på. Fick upp bilen på gatan igen, jag tackade för hjälpen och färde slutfördes utan vidare komplikationer. En erfarenhet rikare. Detta är ett utdrag ur det som, om det bli  färdigt, skall bli mina memoarer.

2 svar på ”Blomsterhandlarens springpojke.”

  1. Då det är färdigt kan jag få ett ex. det är alltid roligt att läsa vad som hände förr i ti´n

    Min farmor född år 1900 brukade berätta hur det var när hon växte upp, idag ångrar man att men inte skrev ner eller bandade det hela.

    Men det man kan säga är att det var inte alltid bättre förr, man hade inga mobiltelefoner eller bloggar att uttrycka sig på.

    Ha en trevlig helg och på söndag 18.00 invigs nya ljus på gammplatsen det kan vara ngt att skriva om:-))

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *