En helg i minnets tecken.

Så var det dags igen för den helg när vi skall minnas dom som har, klarat av sin jordevandring,  och lämnats oss. Hur som helst kan man nog aldrig glömma sina kära ändå trots denna helg. Men visst är det stämningsfullt och vackert med alla brinnande ljus och lyktor på kyrkogårdarna i höstmörkret. Samtidigt som man tänker på de sina så skänker man även en tanke åt dom som inte får något ljus på sin grav.  Ibland så kommer en undran om de som gått hädan på något oförklarligt sätt förnimmer ljusskimret.
I alla fall så vaknade jag tidigt i gryningen efter en dröm som inte var så värst trevlig. I drömmen närmade jag mig hemmet efter biltur. Då ser jag i drömmen ett hus som brinner. Platsen är nog där jag bor men huset ett annat. Har svårt att somna om efter detta så när Milou visar tecken på att vilja gå ut på rastning stiger  jag upp. Går ut och tar den sedvanliga rundan runt huset och övriga byggnader. Tittar överallt och allt är stilla . Försöker sova men blir inge längre vila. Katten vill ju också ut så ´Milou och jag tar en runda ner till brevlådan. Ingen post men jag ser en vit bil där vårt tidningsbud brukar ta en kortkort rast. Då väntar jag väl tänker jag och står kvar vid vägen. Efter 20 minuter börjar det kännas kyligt så jag går in och säger:tidningen har inte kommit än. Då lyfter min kära hustru huvudet från kudden och säger: Men du Nisse ,det är ju röd dag i dag. Ja ja det var ju självklart ,men jag hade nog bara gått och tänkt på drömmen och försökt härleda den. Tror inte än att jag skall bli en sanndrömmare. Huset jag såg hade jag nog sett på bild på nätet så det går ju  förklara. Och platsen, ja den ser jag ju varje gång jag varit borta och kommer hem. Men det kanske är som en bekant sagt.” Det kanske är meningen att man ska ha drömmar för att kunna bedja om att det inte ska bli verklighet”. Ja det är mycket som är ovisst och okänt. Men har i alla fall “för säkerhets” skull varit uppe på vinden och kollat där kaminröret går upp. allt är ok och trots att det eldas nästan jämt så är röret iskallt hela vägen. Likadant som alltid ,för jag har ju inspektioner ett par gånger per säsong.

Ett svar på ”En helg i minnets tecken.”

  1. HÅller med, det är stämningsfullt på kyrkogårdarna under denna helg. Jag själv tänker på farmor och mormor, för det är dem jag minns bäst. Helgen är tid för eftertanke och reflektion.

    Jobbigt med hemska drömmar, men dagsljus brukar underlätta en aning.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *