En kväll att minnas/ en förlorad natt.

Torsdagen den 28:e hade min hustrus Psoriasisförening en sammankomst i Lycksele. Det skulle bjudas på väldoftande fisk från havet, riktig mandelpotatis samt sedvanliga tillbehör. Inbjudan gällde “med respektive” så jag tog chansen och följde med. Och det blev en verkligt minnesvärd kväll. Maten var utsökt och tiden bara rann iväg i ett mycket trevligt sällskap. Händelser, nya som gamla koms ihåg och ventilerades. Men även det trevliga har en ände och det blev dags för uppbrott. Med ett fint minne åkte vi hem.
Hemkommen strax före 22,00 så tände jag en brasa i kaminen. Sedan hann jag se dagens dubbel.
Kollade mejlen,nej inga nya, tittade på statistiken på bloggen, rätt så många besökare.
Så var det dags att närma sig sängen. Tittade på text-tv elitseriehockey och Skellefteå, med ett par Lyckselesöner i laget  hade vunnit igen. Slog över tv:n på musikkanalen med bara gamla fina låtar och hoppades på en stunds sömn. Efter den obligatoriska kvällsbönen, det är viktigt att ha en tro,  slumrade jag in någon gång  fram emot halv tolv.
Vaknade halv ett, dags för första avkylningen, det är behandlingens avigsida. Upp och gå en runda i köket. Så fortsätter det sedan varje timme. Halv fyra är sömnen helt borta. Tankarna far runt som en barkbit i en yster vårbäck. Framemot halv fem känns det äntligen som  om sömnen är på väg.
Precis när jag skall somna hör jag ett välbekant ljud och något som nosar i mitt öra. Jovisst, det är katten Jing som spinner belåtet och puffar på mig. Det är dags för mat förstår jag för katten ger aldrig upp. Slumrar en stund  och sedan skall katten ut. Snart är klockan  sju  så det är lika bra att gå ut med hunden och samtidigt hämta tidningen i brevlådan. Långt ifrån utvilad men ändå tacksam för att de livsviktiga delarna i kroppen fungerar som de ska. Vissa sviter efter skogsarbetet i unga år bråkar också ibland, så även i dag men det spelar mindre roll. Sitter nu med en het ärtpåse bakom ryggen när skriver detta. Ja så är det med behandling. Ingen behandling= ett behagligare liv men hur länge?
Det svaret får jag nog aldrig men den dag biverkningarna kanske ger med sig är jag säkert nöjd 
Som sagt var, natten vill jag helst glömma men minnet av kvällen vill jag behålla.

Ett svar på ”En kväll att minnas/ en förlorad natt.”

  1. Tack själv Nisse och Kerstin för trevligt sällskap, roliga berättelser och trisamt umgänge! Maten smakade bra och vi överlevde….
    Trevlig helg!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *