Den gamla flottningsdammen.

I somras när vår son och hans familj hälsade på oss gjorde vi en rundtur i de närmaste omgivningarna.
Bl.a. så besökte vi Vimyrdammen* och den fikaplats som är anordnad där. När vi kom ner till den gamla dammen så kom en del minnen över mig. Skall därför återge en del  från just denna damm. Men först några fakta.
Vimyrbäcken*, belägen inom Lycksele kommun, är ett litet biflöde till Vänjaurbäcken som i sin tur är ett lite större biflöde till Öre älv. Längst upp i bäcken finns således den numera nedlagda Vimyrdammen.
Under 1940- talet var min far dammvakt under något år. Så fort snösmältningen tog fart då skulle “dammet slås igen”. Sedan när  det började fylles gällde det att ha bevakning dygnet runt.
För om det plötsligt blev fullt och började rinna över så skulle ju dammbanken skära av. Detta hade hänt en gång tidigare. Det sades att dåvarande vakten hade tagit sig en tur till ett “tjädervin”(spelplats för tjäderfågel) för att skjuta en tjädertupp. Under den tiden kom plötsligt massor av vatten och dammet blev överfullt.
Men i god tid innan det var dags att slå igen dammen så skulle allt virke, som var avlastat på myren, inringas men bommar.  Det var ett slit att rulla ut alla stockar och sedan skulle ju mängder av bomkoppel bäras ut. Järnkättingar med liknande stora spikar som slogs fast i stockändarna.
När det någon gång var riktig skare så kunde man använda sparkstötting och allting blev mycket lättare att utföra. Annars var det plumsa i meterdjup snö/åka skidor.
När det så småningom fanns tillräckligt med vatten så startade flottningen. Från en större by nedströms Öreälven kom  ett gäng flottare med ett mustigt språk. Jag fick åka skidor från Myrliden de ca 4 km med mjölk till flottargänget som samlats i dammvaktskojan. I den lilla kojan med fyra britsar kunde det ibland övernatta 11 personer.
När flottningen nerför (sladden) började så åkte en del flottare båt., medan resten fick plumsa fram i djup snö och vatten. Men på den tiden var det inte vanligt att gnälla utan alla var vana att hugga i .  Nog om detta, efter lunchpaus och “hem till gården” skall jag lägga ut några bilder.
Dags igen.
IMG_3220
Här var det en stund av minnen om hur det var när flottarna sprang på ishala bryggor för att slita och dra i virket bland alla isflak. Det inte alltid så lätt att få ut virket genom den smala slussen.
IMG_3213
Stockarna i dammen vevades upp/ner för hand. Så långt man kan se på denna bild var det så kallade dammvattnet. Närmast dammen var säkert minst 3 meter djupt.
IMG_3214

Närbild på stoppklacken. Det var väldigt viktigt att den låg på kuggarna när dammstocken skulle dras upp. För tappade man taget på veven slog den bakåt med våldsam kraft.
IMG_3223
Ena sidan av fördämningen.
IMG_3199

Numera är här ett viltvatten med ett rikt fågelliv
*På vissa kartor används ordet Videmyren /Videmyrbäcken

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *