Ideell bakning med småproblem.

Hade lovat min hustru att sponsra bullar till torsdagens stickkaffe på mötesplats kupan.
Lätt som en plätt tyckte jag eftersom jag har mångårig vana av bakning. Tydligen var inte denna  bakdag  lik någon föregående dag. Det började bra för jag var ute i tid och inne i stan precis när den välrenommerade ICA-affären öppnade. Hade skrivit upp de ingredienser som fattades. Kom i samspråk med en  trevlig kund om vad som gällde dofter i sköljmedel. Samtalet gled över till bakning och sedan släktforskning. Tiden drog iväg och plötsligt fick jag för mig att det var lite brått. Snabbt  tog jag vagnen, fyllde på färdigt och skyndade bort till den hurtiga kassörskan.
Väl hemkommen satte jag genast igång med att smälta margarin. Då kom första missen. Jästen var kvar i stan. Snabbt till telefonen, jo en granne “uti berget” hade hemma för utlåning. (Ett extra plus var att jag kom ihåg att ta grytan med flottet från spisen). Fortsatte sedan där jag avbrutit. Brukar alltid smula jäste i en plastburk med lock och ha i lite vatten ock skaka om för att få jästen finfördelad. Då hände det som aldrig hänt förut. Locket åkte på sniskan och blandningen kom ut över bakbordet. Med det var ju väl rengjort för bakning så jag kunde skrapa ihop det mesta, men lite svinn får man räkna med. Nästa fadäs var att jag tappade mjölspaden, i blandaren som gick med högsta fart, men den gick ju hitta igen. ( Nu blir det paus för gräddning) Nu tror väl alla att problemen borde vara slut. Men icke  denna gång, för när jag värmde margarinet i mikron blev det lite för varmt. Aldrig hänt förut. Lättflytande margarin är svår att behålla på den utkavlade degen. Hade gjort färdigt vaniljbullarna så det här gällde kanelbullarna. fanns bara ett att göra. I med kanel och sockret i margarinet tills det blev en hanterbar konsistens.Och hur det blev återstår att smaka. jag kanske måste “baka om med börsen”.
När bullarna kallnat får jag väl ringa till Ella, hon med maten på tv, och be henne provsmaka. Bodde ju granne med henne i stan i börja på 70-talet. I alla fall  så har bullarna samma bruna färg som flickorna hade på 60-talet. Såg det när jag körde buss på Solnalinjerna i Stockholm.
Men vet ni vad, den solbrännan slutade vid halslinningen. Det var ju solbränna på burk den tiden.
Sammanfattningsvis kan jag väl säga att de sista 20 åren har det aldrig varit några fadäser. Men i dag kom många samtidigt så förhoppningsvis har jag 20 nya problemfria år framför mig.
Återkommer om vilken kvalisort det blev. På jensyn.

Ett svar på ”Ideell bakning med småproblem.”

  1. Ja vissa dagar är bara så där. Kul det där med mjölspaden i blandaren.. Jag riktigt ser hur du förtvivlat jagar ifatt den under taket!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *