Hoppet finns—ännu ett tag

Den 19 maj blev jag, efter en undersökning, kallad till läkaren som gjort undersökningen.
Eftersom det gällde prostatan anade jag oråd, normalt får man  bara ett brev med resultatet.
Fick träffa läkaren sent en kväll och efter den inledande hälsningsproceduren öppnade jag dialogen med en rak fråga: Är jag döende? Hade redan när jag fick kallelsen anat att det nog var risk att det fanns cancer i prostatan. Läkarens svar var  bara ett kvitto på mina misstankar.  Jo så här ligger det till sade han. Proverna vi tog från din prostata visar att Du har cancer. Som tur är i ett tidigt skede, men det är ingen snäll sort. Så vi skall omgående sätta in behandling. Han förklarade nog en massa saker men i mitt huvud malde bara orden cancer. Har ju sett vänner och bekanta slås ut av denna hemska sjukdom. Såg framför mig ett utdraget och plågsamt sjukdomsförlopp.
Nåväl- behandlingen sattes in den 24 maj. Den består av en spruta var tredje månad under en obestämd tid. Biverkningarna har varit fasansfulla, men nu efter drygt fem månader har det blivit en viss lindring. Enligt läkaren så skulle denna behandlingsform vara effektiv. Men det han sade ville väl inte riktigt “gå in”. Trots att jag känt mej lugn har nog ändå oron gnagt. De tröstande orden “Du är ju inte ensam som drabbats” är faktiskt inte till någon tröst.
Kontroll av behandlingen skulle ske den 30 september. Hade nog inställt mig på att min tid var ute, allt annat skulle vara en stor bonus. Men vår Herre har nog hört mina böner och gett mig lite extratid. För enligt läkaren så ger behandlingen  önskat resultat. Men den skulle ändå fortsätta  minst två år framöver och med ett par kontroller årligen. Tydligen så är cancer av en elak typ inte att leka med. Det känns ibland som att leva på lånad tid, det gäller bara att utnyttja den på bästa sätt. Samt vara tacksam för att först vid 75 års ålder drabbas.

5 svar på ”Hoppet finns—ännu ett tag”

  1. Hej Nisse, ledsamt att höra om din cancer men fantastiskt att höra att medicinen biter.Du är ju en glad typ åtminstone utåt sett,din oro visar du inte och jag önskar dej och frugan många många fina år till vilket jag tror att ni får .Jag ska be Gud sända en hel hög änglar som ska skydda er.Kram Rosemarie

  2. Håller med föregående inlägg, Kan bara säga lycka till, jag o alma håller tassarna.
    Vi ses då som vanligt på ICA nästa Torsdag och lasta hyllorna fulla med toarulla.

  3. Hej Nisse! Det gläder mig – och Siv förståss – att du fick ett bra besked den 30/9.
    Du ska se att det fixar sig. Har man bara en positiv livssyn brukar det mesta ordna sig. Vi fortsätter givetvis att hålla tummarna.

  4. Att leka med en elak typ som cancer är väl smart att låta bli.. Bättre att leka med en Bumbibjörn

    Men det var kul att sprutorna bet.. nöt på med dom bara så slipper du få inälvsmassage sen 😉

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *