Ur minnets arkiv: Hjortronplockning på Storlysarmyren.

För drygt 50 år sedan var jag och min bror Sören  på en hjortronplockning som saknar motstycke. Vi hade hört talas om en myr, belägen på gränsen mellan Lycksele och Fredrika kommuner,  på ca 530m  höjd ö.h.  Vi gav oss iväg till närmaste bebyggda plats som var Vargträsk.  En by i södra delen av Lycksele kommun,  på vägen mot Örträsk.  Från Vargträsk var det sedan en timmes promenad upp till kronoparken Vargen där Storlysarmyren var belägen. Sträckan var ungefär 5 kilometer fågelvägen.
I den gamla goda tiden fanns det alltid stigar som var väl upptrampade och lätta att följa. Stigen vindlade fram genom i stort sett orörd natur, förbi skogstjärnar och runt bergknallar.
Det var en stimulerande promenad genom naturen ,och efter en timme var vi uppe och började se oss omkring. Nog hade ryktet talat sant. På de vidsträckta markerna där uppe fanns det hjortron i oändlighet. Vi hade två stycken tolvlitershinkar vardera som vi började fylla. Under plockniningens gång så flyttade vi oss runt i markerna. Plötsligt kom vi fram till en liten glänta  där det på en begränsad yta fanns hjortron som var stora som pingisbollar. Ja, det kanske hörs som en skröna  men ganska nära  pingisbollar i alla fall. Efter rätt många timmar var hinkarna fyllda och då var det hemfärden som gällde och jag kan försäkra att det kändes i både armar och ben innan vi nådde Vargträsk.

  Några år senare var jag ock en kamrat, Erland, upp till myren. Det var i senare delen av augusti och vid halv elvatiden på kvällen så det var skumt. Det hade regnat mycket en tid så småbäckarna  var välfyllda med vatten. Jag lyckas dratta i en bäck och blev genomblöt till midjan.
Väl uppe på myren så hängde dimman tät och allting var genomblött och det droppade vatten från granarnas grenar. Vi tog skydd under en jättegran med mycket yvigt och tätt ris. Fick så småningom till en riktig brasa.  Där var vi väl skyddade och i den behagliga värmen  torkade kläderna. Halv tre på morgonen hade det ljusnat så pass att  bären kunde urskiljas.  Då var det  bara att fylla hinkarna.
Har vid en del tillfällen senare följt vänner och bekanta upp till Storlysarmyren och alltid funnit bra med bär. När vägen mellan Vargträsk och Baksjöliden/Fredrika blev färdigbyggd så blev det också närmare att gå.
Med tiden kom omfattande skogsavverkning igång på kronparken. Möjligen kan detta ha påverkat förutsättningarna för hjortronen för tillgången blev så mycket sämre att det lönade sig inte med den ganska långa resan. Men som sagt, alla speciellt äldre vet ju säkert att det var annorlunda förr, eller hur?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *