Änglavakt eller?

Första bilen i min ägo var en Folkvagn bubbla av årsmodell 1954, den kostade då sprillans ny, ungefär 7000 kronor. Bodde då kvar på torpet och bilen köpte far och jag tillsammans.
Nu var lyckan fullständig. Slut med att sitta på motorcykel till och från timmerskogen. En del avverkningar låg ibland utanför skidavstånd, vissa gånger när man med genomblöta kläder satte sig på motorhojen i 20graders kyla för att åka hem, blev kläderna som ispansar. Fick ibland sitta länge framför järnspisen och ”tina upp”  Vad hade då detta med änglavakt att göra? Bara lugn, så småningom kommer det men först i slutet av detta inlägg.

Jo som sagt en del av lyckan bestod också av att kunna flänga iväg in till stan oberoende av väder.
Bensinen var ganska billig då. Tankning för 10 spänn då kunde man köra runt i stan både lördag och söndagkväll.
Trött blev man ju av nattsuddet, så en söndagkväll på väg hem somnade jag bakom ratten och voltade bubblan mitt i byn Knaften. Till historien hör att när vi byggde vårt hus 1976 så blev det precis i kurvan där jag voltade. Säljaren på bilfirman visste nog vad han gjorde för han rådde mej att ta ett halvårs katastrofförsäkring så jag blev ju skadeslös tack vare det.
Men nu hade bilfirman bytt från VW till Volvo så det blev en PV444 för 11900:-  fabriksny.
Efter ett par år och några bilbyten så blev det PV Sport. Den tiden var den ansedd som en riktig racermaskin med 90 hästkrafter och en toppfart på 160km/tim. enligt mätaren. Oj vad det gick undan efter grusvägarna för hastighetsbegränsningar var inte uppfunnet ännu.
Nu börjar äntligen det som rubriken syftar på.  På vägen hem från Lycksele efter att ha passerat Tannbäcken börjar raksträckorna. Fick snabbt upp bilen i 140 km fart, gruset sprutade och jag njöt av fartens tjusning. Vid andra gården där på rakan fanns före vägomläggningen ett litet backkrön med mycket  begränsad sikt. Väl uppe på backkrönet ser jag till min förskräckelse att bondmoran släpper ut kreatur från hägnet och ut på vägen. Tre stora kossor såg ut att uppta hela vägen. Med den farten och siksträckan var det hela över på två (2) sekunder (efterhandsrekonstruktion), hann trycka på bromsen, fick sladd i lösgruset, hamnade över på andra sidan vägen och på väg ner i ett stort krondike. Hur jag ungick korna och diket är för mig en gåta. Men har haft en mor som alltid varit väldigt gudfruktig. Hon har lagt mycket energi på böner för att skydda mej framförallt under mina bilutflykter. Om det inte var änglavakt som räddade mej den gången då vet jag inte. För det var definitivt inte skicklighet. Men jag lärde mig mycket av den händelsen. För det första att inte fara dåraktigt omkring efter grusvägarna för allt kan vara slut på ett par sekunder. För det andra att bön är nog bra ,förutsatt att man har en tro.

2 svar på ”Änglavakt eller?”

  1. Ja, din berättelse om den är riktig, verkar det ju inte vara en slump att du klarade dig med livet i behåll. Din berättelse antyder att det i Knaften har funnits en rejäl dos av gammal hederlig Gudstro som de flesta blivit påverkade av. Kan nämna att det var just i Knaften som jag själv, numera boende på västkusten, fick en grundläggande uppfostran i just en varm och ljus Gudstro. Jag återvänder ofta i tankarna till de personer och omständigheter som fick betyda mycket för min egen utveckling och livstrygghet. Om än Knaften kan tyckas vara litet och oansenligt för den moderna storstadsmänniskan så har den byn i alla fall för mig alltid varit förknippad med något positivt och varmt. Jag brukar alltid komma dit någon eller några dagar på somrarna och återknyta kontakten med några av mina vänner som jag hade när jag bodde i byn.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *